söndag 27 maj 2012

Välfärdssamhälle?

Än en gång får tidningsrubrikerna det att vända sig i magen på mig. Än en gång är det någon som det verkar ha gått snett för och som gett utlopp för sina känslor genom skjutvapenpipan. Eller som det annars bara har slagit slint för. Vem vet? Oberoende har än en gång människor fått sätta livet till och än en gång ligger människor på sjukhuset och vårdas för sina skottskador.
Det är inte länge sen senast och det känns som att sådana här fall blir allt vanligare. För att inte tala om de frukansvärda familjemordsboomen. Smittan verkar sprida sig och utvecklas till en epidemi i vårt annars så trygga land.
Jag kan bara fråga mig- varför? Inte för att det hjälper, jag får inget svar. Efter varje sådan här omskakande nyhet spekuleras det i orsaker till varför gärningsmannen gjorde som han gjorde och varje gång hänger ett stort frågetecken i luften. Varje gång talar man om hur man borde satsa på förebyggande metoder och att man skall se allvarligt på sådant här. Samtidigt skär man ner på vården. Och hur många olyckliga söker sist och slutligen hjälp?
Förekommer det här över allt i välrden? Eller är det ett västerländskt fenomen? Skjuter man ihjäl varann i länder där det råder fattigdom eller hungersnöd? Det har jag svårt att tänka mig.
Vi som är födda i Finland kan vara otroligt lyckliga. Visserligen finns det ju skillnader här också, men de flesta får ändå socialt stöd om man har det sämre ställt och det finns verkligen alla chanser att leva ett människovärdigt liv. Ändå verkar det vara ett väldigt olyckligt, förvirrat och illamående folk som bor i vårt så utvecklade land.
Allt är tydligen inte som det ser ut att vara.

2 kommentarer:

  1. Hörde nyligen då de i ett aktualitetsprogram på radion diskuterade detta senaste sjutvapenbrott och tangerade motsvarande tidigare brott, samt senaste tidens familjemord och vad som kan tänkas få en människa att begå sådana brott. En gemensam nämnare hade de hittat - alla gärningsmännen har på ett eller annat vis varit i kontakt med "välfärdssystemet" (psykiatrisk vård i de flesta fallen), men inte fått tillräcklig vård (om de överhuvudtaget ens blivit mottagna för att få vård). Det verkar som om de värsta hjälpsökanden eller de med största nöd hamnat utanför vården. Funkar ju så fint vårt välfärdssamhälle.

    SvaraRadera
  2. det är precis det jag är ute efter. att över huvudtaget få vård är en lång process som kräver remisser o utlåtanden o papperskrig o desutom är köerna evighetslånga. för att inte tala om vård på svenska.
    Vi har ju nog allt här i finland, men man ska väl inte döma hunden efter håren... Innanför den mest skinande pälsen kan det dölja sig ett obeskrivligt illamående.

    SvaraRadera