"Mol allena men inte ensam", direkt lånat ur Haruki Murakamis bok 1Q84- tredje boken. Inte för att det har någon betydelse för inlägget, men jag har lärt mig att man inte skall ge en bild av sig att vara smart utan ärligt hänvisa till den ursprungliga textens upphovsman.
Det är innehållet i citatet jag ville reflektera över, för det finns en bra poäng i det och det råkar passa in i den situation jag befinner mig i för tillfället.
Allena. Mol allena. Hela söndagen. Och egentligen de tolv senaste dagarna och de tre kommande. Det börjar märkas att jag inte har sällskap hemma. Men ensam är jag ju inte. Jag är inte övergiven precis.
Det är skillnad mellan ensam och ensam. Eller allena och ensam. Att inte ha någon i närheten och att kanske vara omgiven av en massa folk men ändå vara alldeles ensam.
Vet inte vad jag föredrar. Allena vill jag inte vara längre tider har jag märkt. Ibland är det ändå skönt. Ensam kan jag känna mig mitt bland mina vänner.
Ingetdera är särskilt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar