Citymarketfällan

Lördag eftermiddag och absolut ingen brådska i matbutiken. Skönt! Att bara gå omkring med butikskärran och se sig omkring i den enorma stormarketen med det enorma utbudet på allt man kan tänka sig att inte hitta i närbutiken. Tänk att kunna kombinera matshopping med annan shopping!
Wow, en DVD för bara tre euro! Det är inte varje dag!
Kanske kan vi kurva via kläderna också, och leksakerna, ifall de har pussel på erbjudande.
WC-papper kunde vi ju ta när vi en gång är med bil. Man vet ju inte när det blir akut behov.
Och tre flaskor diskmedel för typ fyra euro! Nu behöver vi ju inte tänka på det på en jättelång tid framöver.
Och köper man megapacken med tvättmedel får man två dricksglas på köpet, precis dem vi samlar på! Nåja, nu börjar vi närma oss matavdelningen.
Frukterna ser fina ut, kanske några päron för omväxlings skull, nu när de är på erbjudande.
Oj titta, man får smaka på bröd! Mmm, kanske tar vi ett havrebröd, det är ju faktiskt ganska gott. Och färskt, det är ju helt varmt ännu! Kanske har de ost på erbjudande också?
Och titta, de låter oss smaka på pizza också! Något nytt märke. Kan man frysa? Bäst att ta ett par, nödproviant är bra att ha.
Activia-yoghurt, kanske något man kunde prova?
Apelsinsaft, sådandär färskpressad! Det är ju ändå veckoslut.
Och nu när vi ju är med bil kan vi ju ta och fylla på mjöl-, grötflings- och mysliförrådet också.
Wow, så här billiga är aldrig nötter!
Och ifall vi skulle få gäster är det alltid bra med bubbelvatten. Och Pepsi.
Frysdisken kommer emot, oj, sopprötter på erbjudande! Även om det sällan blir att laga soppa, men ändå! Nu får vi en orsak i alla fall!
Och glassförrådet kan aldrig vara överfyllt.
Hur var det nu, visst börjde bakplåtspappret vara slut? Och hur var det med näsdukar?
Ojdå, vilken lång kassakö. Nåja, tur att vi inte har så bråttom. Valde vi fel kö igen? Nej, ingen som köper kläder framför oss. Då står man alltid några extra minuter och väntar.
En tuggummipåse kan man ju passa på att nappa med då de hänger här vid kassan.
Jag tar en titt på min butikslista. Det står mjölk, ägg och morötter. Det vanliga. Det hade jag inte ens behövt skriva upp.
Jag tittar på mina varor som piper sig igenom kassabandet. Jag fick visst med mig lite mer än vad som stod på listan.
Onödigt?
Vi kallar det investering.
Det är bättre så.

Talterapeft

Nu har jag varit anställd ganska jämnt en månad. Så det är kanske dags att uppmärksamma min nya livssituation, för det är nog en ganska stor skillnad mellan att vara studerande och att vara det man ska bli när man blir stor.
Jag fick mitt betyg och jag besökte universitetet för sista gången på länge. Lite märkligt kändes det ju, men samtidigt kände jag lättnad och befrielse.
Jag är färdig. Redan? Är jag inte lite för ung för att bli vuxen?
Jag vet inte hur det gick till, men saker och ting har en tendens att ordna upp sig utan att jag behöver bekymra mig eller anstränga mig desto mer. Och denna gång behövde jag inte ens be. Jag fick jobb direkt (visserligen hade jag en halv fot in i företaget redan) och jag har nu arbetat som talterapeut i fem veckor. Jag har inte riktigt förstått det ännu.
Nackdelen med att inte studera längre är att sådana där spontana lunch- eller kaffeträffar inte längre kan bli av. Dessutom rör jag mig inte längre i centrum, vilket också är konstigt och vilket begränsar shoppingmöjligheterna. Detta kan kanske ändå ses som en fördel.
Och så är det ju bara ett faktum att jag faktiskt har inkomster som räcker till mer än mat och hyra.
Hur som helst så är jag nöjd och glad över att inte studera längre. För jag stortrivs på mitt jobb! Jag får pyssla, spela, leka... Och så har jag ett gäng människor omkring mig som jag utan tvekan kan påstå att utgör en fin arbetsgemenskap. Ja, och så är alla klienter alldeles ljuvliga att arbeta med.
Det jag ännu inte riktigt har vant mig vid är tanken att jag faktiskt är talterapeut. En som har ansvar och som förväntas kunna sin sak och som borde kunna fatta stora beslut. Själv. Jag är inte längre en praktikant som har en handledare att skylla på om något går snett. Ingen som läser igenom torviga utlåtanden eller som berättar för mig vad jag borde rekommendera. Jag borde ju faktiskt kunna min sak.
Jag lär mig något nytt varje dag. Det är det som är det mest givande i mitt arbete. Jag tänkte någon gång att jag inte kommer att lära mig något nytt efter studietiden, men så är det ju inte. Jag lär mig visst. Det är väl det som kommer att kallas arbetserfarenhet.