Dubai

På annandagen var väskorna äntligen packade och vi så pass resfebriga att det passade bra att komma iväg till flygfältet. Jag har nog aldrig haft så här svårt att packa, dels för att det var svårt att veta vad man skulle behöva och dels för att vi för första gången skulle ha ett barn med oss på resan. Självklart hade vi för mycket grejer med oss men hellre det än för lite.
Flygresan till Dubai gick bra. Sju timmar med en vaken Filip i famnen är lite bökigt så lyckligtvis sov han ett par timmar på planet. Vi landade tretiden på natten lokal tid så vi var ju lite aviga. Den varma, fuktiga luften och de upplysta skyskraporna som vi såg på vägen till hotellet fick mig att piggna till lite grann.

Hotellet låg intill det nästsörsta köpcentret i Dubai så shoppingmöjligheter var det ingen brist på. Dessutom gick metron därifrån så vi hade relativt bra transportförbindelser. Personalen var väldigt vänliga och hjälpsamma så även om det inte var ett lyxhotell så blev vi lyxigt bemötta. Poolen på taket besökte vi ett par gånger och Filip trivdes bättre än väntat i bassängen.

Filip hann vara typ en minut i landet innan han blev fotograferad för första gången och vi skulle säkert ha tjänat bra på att låta folk betala för att ta bilder på den söta blonda bebin. Sweet baby, how are you och så lite kill under foten eller nyp i kinden. Stackare.

Staden är enorm. En vanlig byggnad är som våra högsta höghus, de mindre vägarna har flera filer, bilarna är oftast stora Range Rovers och de vanliga skyskraporna är bara 300-400 meter höga. Man tappar bort sig i shoppingcentren och det som ser ut som en femminuterspromenad på kartan är flera kilometer i verkligheten. Trafiken är rätt så galen. Man kör lite hur som helst, byter fil hela tiden men stannar alltid för rött och håller farten väldigt noga. Några trottoarer skall man inte räkna med, de är antingen smala eller så tar de slut mitt i allt. Också övergångsställen kan ha överraskande slut.

Sen då?

Staden verkar vara ett evighetsprojekt. Det byggs överallt och stadsbilden förstörs lite av alla grävmaskiner och byggnadsställningar. Som någon konstaterade har Dubai alla chanser att bli en spökstad. Vad händer när oljan tar slut?

De två första dagarna åkte vi Hop on-Hop off- buss så vi såg rätt så mycket av staden. Vi satt visserligen mest i bussen men det var ett fiffigt sätt att få en helhetsbild av en liten del av Dubai.

Folket är mest turister och gästarbetare. Visst var det svårt att veta vilka som var infödda och vilka som var inflyttade men jag fick känslan av att det inte var lokalbefolkningen som vi såg. Män i vita klänningar och turban och kvinnor i burka kunde ha varit varifrån som helst. Mycket turister från Asien, massor av indier och av de europeiska språken hörde jag mest tyska.
Över lag kände jag mig ganska trygg. De har väldigt strikta regler och för gästarbetare gäller utvisning för smärre brott, så man tänker väl två gånger före man gör något dumt.

Maten vi åt var väldigt god och rätt så förmånlig. Visst kan man hitta dyrare ställen men vi blev mätta på ca 15 euro. Mycket lamm och arabiskt/libanesiskt bröd, kebab och mackor av olika slag. Frukosten på hotellet kunde ha varit värre, så mätta efter varje måltid var vi och ingen drabbades av någon magbobba.

Sevärdheterna är många och vi hann knappast med en bråkdel av dem. Jumeirah-moskén var typiskt nog stängd så vi har bara bilder utifrån på den enda moskén man får gå in i.

Soukerna kan man gärna man besöka men där blir man antastad av fejkklocksförsäljare. Guldsouken var rörig men om man vill köpa guld så fyndar man nog enkelt där.

"Gamla stan" eller Bur Dubai, där souken fanns, och Dubai Creek besöktes en sväng och vi fick se lite av staden från vattnet. Vi skippade Dubai Museum medan de andra var mer kulturella.

Båttur i viken.

Vi besökte akvariet och undervattenszoot i Dubai Mall där det förutom fiskar och andra mindre vattendjur fanns en krokodil och en väldigt ful bläckfisk. Skidbacken i köpcentret nära hotellet lät vi ändå vara.

Utanför Dubai Mall finns det fontäner. Då är det inte en fontän så som vi föreställer oss en, utan fontäner som uppträder med arabisk dans några gånger om dagen.

Kvällsshowen...

...och samma i dagsljus.

Intill (eller i?) Dubai Mall reser sig Burj Khalifa, världens högsta byggnad på 828 meter. Jag tror att skyskrapan tävlar med Filip om vem som har flest bilder från vår resa. Vi skulle så klart dit upp och den högsta punkten som allmänheten får besöka ligger på 124e våningen. Svindlande högt, men det kändes rätt så tryggt bakom glasväggen trots allt.

Burjen

Uppifrån Burj Khalifa. De andra skyskraporna ser rätt små ut.

Intill Burj Khalifa och shoppingcentret ligger också hotellet The Address. Det råkade brinna på nyårsafton och från hotellet såg vi den bolmande röken. Dagen efter var hotellet en ny attraktion och folk tog selfies ditåt i stället för mot Burjen.

The Address efter branden.

En av höjdpunkterna var ökensafarin vi åkte på. En Land Rover plockade upp oss vid hotellet och körde oss en knapp timme ut ur staden och in i öknen. På vägen samlades en hel massa likadana bilar och det visade sig att vi inte var de enda som skulle åka ut i öknen. Det var en hel bilkaravan som körde upp och ner över sanddynerna och en kvart till hade antagligen gjort mig alltför åksjuk. Vi stannade lagom före solen gick ner och vi fick skåda en ganska präktig solnedgång. Det blev snabbt mörkt och sanden blev kall. Bilfärden fortsatte till ett ställe där vi fick mat och se på magndans och en snurrande man. Jag blev förtjust i falafel och njöt stort av kvällen.

Nyåret i Dubai innebär trafikkaos. Metron går begränsat och gatorna intas av folkmassorna så att ta sig fram med taxi är inte så smidigt. Vi fattade det kloka beslutet att se på fyrverkerierna på hotellets tak. Före det avnjöts nyårsmiddagen på hotellet.

Festprisse

Nyårsmiddag

Party på taket i väntan på tolvslaget.

Fyrverkeriet var svårt att få på bild men det var i alla fall det mäktigaste jag har sett.

Filip vaknade mitt i fyrverkeriet och när vi väl skulle lägga oss skulle han inte sova. Vi vakade till tvåtiden och var sedan lite dagen efter än en gång.

Strandliv njöt vi av på nyårsafton. Annars var det nog mera stads- än solsemester. Vattnet var salt men skönt och sand hade vi över allt efteråt. Jag smugglade med mig ett par snäckor trots förbudet.

Undrar hur mycket sand Filip fick i sig den dagen.

Jag joggade ett par gånger också med det var inte så enkelt som att gå ut och springa annars är. Man måste nästan ta sig till en park eller annat givet ställe för att kunna röra på sig utan att riskera att bli överkörd. Hittade en park att springa i så jag fick lite utlopp för min energi.

Hemresan blev en lång natt då flyget fick klockan fyra lokal tid. Filip sov så gott som hela resan och jag lyckades också sova trots det eländigt obekväma sätet. Tur att det var söndag så vi fick ta igen oss i lugn och ro.

Summa sumarum, resan var riktigt lyckad och jag tror hela ressällskapet tyckte det. Dubai är inte alltför långt borta för att få sol och värme mitt i vintern och det är ett bra ställe om man vill kombinera stad med sol. Dessutom är det väldigt inne, man måste ju ha en selfie med Burj Khalifa nuförtiden.