Fristad

Tänk vad en dag på lande kan göra!
En dag (en övernattning) är vad som behövs för att jag ska kunna släppa allt, glömma mig själv och känna att jag verkligen är ledig.
Eftersom jag är gräsänka passade jag på att åka med mamma, pappa och lillebror till lande över veckoslutet. Det ni, var skönt!
Rätt så nostalgiskt var det att få sova i "min" säng igen, i övre sängen i barnkammaren. Undrar om det alltid har varit så här lågt i tak? Mindes så väl sommarkvällarna när alla tre syskon delade rum och den nedanför mig sovande brodern brukade retas med att sparka mig i ryggen. Och jag retades tillbaka med att skrämma honom just när han skulle somna. Och smällde till honom med dynan för att han skulle sluta snarka. Samma knakande stege nu som då och samma knarrande trappsteg i trappan. Samma rutiner. Samma jag.

Det var ett härligt vårväder idag, morsdagen till ära. Jag erbjöd mig att skuffa gräsklipparen och njöt av dofterna av det nyklippta gräset och bensinångorna (visst är bensinlukten god!?). Och så hann jag sitta i solen, läsa, bara vara. Och viktigast av allt, få träffa mommo och mofa. För det blir så sällan. Alltför sällan.

Väntar på sommaren. Och på nya tillfällen att åka ut över helgen. Det ger så mycket och efter en helg borta känner jag att jag verkligen har fått ha veckoslut. Har inte läst e-post, inte kollat jobbtelefonen, inte kollat vad som händer i mogon. Det får vara morgondagens bekymmer. Det är fortfarande lite kvar av söndagen.