Mamma prackade för ett tag sedan på mig Mobergs fyra böcker som pjäsen baserar sig på. Först såg jag nog lite förtvivlat på bokhögen från 50-talet. Men visst går de ju att läsa och ju mer jag läste desto mer insåg jag hur välskrivna och fina böckerna är. En otrolig historia helt enkelt, med spännande karaktärer så välbeskrivna att jag för mitt inre har kunnat se dem.
Jag har kring femtio sidor kvar av den sista boken, men jag har ändå kommit längre fram i historien än pjäsen någonsin gör. Det var nog en fördel att ha läst böckerna, det var svårt att i början få grepp om vad som sjöngs om på scenen och vem som skulle föreställa vem, men det kunde jag lätt räkna ut. Sälvklart saknade jag en hel del händelser ur böckerna, men allt ryms inte i ett skådespel. Jag njöt ändå. Nog är hon stark, Kristina.
Höjdpunkten blev så klart då vi äntligen var framme vid Guldet blev till sand. Minst lika bra som jag har hört Peter Jöback sjunga den. Mäktigt! Om det är något jag har lätt att njuta av så är det teater.
Om du inte har sett föreställningen, se den!
Om du inte har läst böckerna, läs dem!
