Bullig(t) bak

Att mommo och mofa kommer på besök är en utmärk orsak till att baka bullar. Det är inte så ofta jag gör det och nu undrar jag varför. Det är ju bara himla gott med färska örfilar!
Tips 1: använd farinsocker i stället för vanligt socker i fyllningen.
Tips 2: Ät inte bulldeg, oberoende hur gott det är. Jästraparna är inte särskilt mumsiga.

Det här har vi ätit idag! Lällää!

Preventiv vård

Jag har på grund av arbetets krav (och förstås för den allmänna nyttans skull) deltagit i grundkursen i första hjälp. Intressant och lärorikt och nu är jag väldigt paranoid. Har vi en varningstriangel i bilen och borde vi skaffa en extra brandvarnare och har vi annat än plåster och Burana i badrummet för tänk om någon skulle skära upp sin pulsåder?
Nåja, nu kan jag grunderna i alla fall. Så länge ni håller er till hjärtattacker eller drunkningar, om blodet sprutar är det jag som svimmar.
Krassa skämt åsido.
Den kloka starka brandmannen som föreläste den andra dagen hade en rätt så bra poäng när han började tala om hälsovanor. Jag tyckte först att det kanske var lite förbi ämnet återupplivning, men visst spelar ju hälsan en rätt så stor roll när det gäller hjärtattacker och strokes. Han menade att han antagligen räddar fler liv genom att varna oss för dåliga hälsovanor än att lära oss att ge förstahjälp åt hjärtpatienter. Förebyggande vård.
Herr brandman tog också upp intressant statistik. Trafikolyckorna har minskat rejält tack vare bättre trafiksäkerthet och nya bilar. Senast var vi nere i under 300 dödsfall i trafiken. Fina grejer! Allt tack vare prevention.

Varje år begår över 1000 personer självmord i Finland.

Köerna är långa inom psykvården och den lider av besparingar och nedskärningar. Hög trafiksäkerhet i all ära men förebyggande vård på den mentala sidan kanske skulle vara på sin plats.

Matskräck

Varje dag, oberoende vilken tidning jag bläddrar i eller vilken TV-kanal jag har påslagen, stöter jag på ett ämne som på något sätt handlar om mat. Hälsosam mat, ohälsosam mat, etisk mat, dieter, tillsatsämnen, mat som kan döda och mat som gör dig smal.
Visst har mat och hälsa alltid varit i mångas intresse och det hör åtminstone i mina bekantskapskretsar till favoritsamtalsämnena, men det börjar bli rentav hysteriskt. Mat och ätande har blivit en prestation, ångestfylld och rentav farligt, i stället för något socialt, trevligt och framförallt närande. Och det rubbar åtminstone mina cirklar.

Är man inte rädd för fett är man rädd för potatis, någon blir tjock av en extra bulle, en annan dör av E-ämnen. Är det inte ekologiskt kan man inte äta det och är det inte inhemska växthustomater så går jorden under ännu fortare. Det skall vara cupcakes och Pokémonkaka, mörkrostat kaffe annars rynkar vi på näsan, varorna skall vara ekologiska från Anton&Anton, mörk choklad är hälsosamt, fullkorn och rågbröd för finländare som vi och Activia auttaa. En äter bacon och ägg till frukost och en annan lever till hundra på raw food slow food no food... En räknar kalorier, en annan räknar proteingram. Småätande gör en fet, mögelost förkortar livslängden och smör kan man äta utan att höja risken för blodpropp men salt däremot skall man sky som elden. Kaffe räddar dig en dag från Alzheimer och en annan dag förgiftas du av det. Egentligen finns det gift i allt som du inte själv har plockat i skogen. Saarioinens lådor är som hemlagade och hemlagat för hela familjen skall det vara, annars är man en dålig mamma. Vi lider D-vitaminbrist och för mycket vitaminpiller är farligt.

All den konfliktfyllda information vi blir överösta av av media ger knappast någon matro.
Mat är ett hot och inte ett privilegium.
Tid går åt till att fundera på vad man borde eller inte borde äta, vare sig det handlar om hälsoskäl, etiska aspekter eller bara matsnobberi på delikatessen. Oberoende skall det se bra ut, du skall ha ett rent samvete och leva sunt och länge.

Tänk att mat skall vara ett så stort problem. Man behöver inte ens ha en ätstörning för att det skall vara det. Jag har hört att det någongång i tiden bara fanns ett problem när det gällde mat: hur få tillräckligt? Nu är det inte ett problem för de flesta finländare, nu är det bara att välja och vraka och det verkar vara för lätt att glömma att vara tacksam över att det alls finns något att äta.

Kanske det kunde vara det nya och enda kostrådet. Var tacksam. Oberoende om det är inhemskt, ekologiskt, hälsosamt eller ljusrostad Kultakatriina. Det tar knappast död på dig. Snarare tvärtom.

Kökserfaren

Ju mer jag stökar i köket desto mer kan jag dra nytta av mina erfarenheter. Det gjorde jag idag. Och här är mitt råd:
Laga alltid en och en halv sats smet- en halv sats försvinner oförklarligt lätt före du ens har börjat grädda.

Dagens prestation: havre-chokladrussinkex. MUMS!

Att medge misslyckanden

Jag är något av en perfektionist. Åtminstone har jag en sådan sida. Jag vill helst lyckas och gillar inte att prestera under min förmåga. Det är visserligen en rätt så bra egenskap, men när ribban är för högt så blir fallet också högt. När jag misslyckas blir jag väldigt besviken på mig själv och när jag lyckas tycker jag det inte är värt att hurra för. Det känns ändå som om jag inte räckte till.
En annan sträng sida av mig är min oförmåga att låta mig själv slappa. Jag måste vara till nytta, effektiv och helst både för mig själv och andra. Måste prestera. För annars varken syns jag eller finns jag.

I morse måste jag acceptera ett nederlag.
Jag gjorde det för mig mest otänkbara och förargliga jag kan tänka mig att göra. Jag plokade ihop ett nästan färdigt pussel. Nästan färdigt.
Det är plågsamt pinsamt att medge att jag inte lyckades avsluta det. Att jag inte orkade. Luckan i himlen som skiftade i blått och lila förblev en lucka.
Min psykolog skulle ha sett det som en bra sak. Att jag klarade av att samla ihop pusslet och ge upp. Och vara nöjd med det.
Men nöjd är jag ju inte! Jag vet inte hur många 1000-bitars pussel jag har lagt, men det här var det första jag inte avslutade. Bittert.
Men ser man på det från andra sidan så har jag väl överträffat mig själv.
Det enda sättet att komma över detta är väl att ta revansch. Ordentligt. Höja ribban ytterligare och överträffa mig själv. 4000 bitar nästa. Och då skall alla bitar finnas på plats före jag städar undan det.