Kommunalvalkval

Jag gjorde min samhälleliga plikt och tog en sväng till valurnan. Jag visste inte vem jag skulle rösta på utan jag bestämde mig först när jag skrev kandidatens nummer på lappen.

Jag testade tre olika valmaskiner och alla gav de olika svar. Beroende på hur jag svarade blev jag mer eller mindre grön och bara för språkfrågans skull blev jag SFP-trogen. Men inte att kandidaterna efter en närmare granskning alls tilltalade mig.

Det skulle vara mycket bättre med personval i kommunalvalen. Det är ändå personer som skall påverka just precis i min kommun och då vill jag rösta på personer som vill göra sådant som jag stöder. Partierna är så splittrade. Om jag röstar på en kandidat som inte kommer in, har jag gett min röst åt ett parti och en kandidat med en helt annan agenda.  Helst hade jag varit utan att rösta. 

Så stör det mig också att riksdagsmän och europaparlamenatariker ställer upp. Har de verkligen tid att fundera på cykelvägar och bajamajor? 

Nåja. Hoppas de som blir invalda verkligen jobbar för det som de säger att de skall jobba för. De flesta har ändå någonting som jag stöder.

Borgåbetraktelser

Å arbetets vägnar besöker jag den vackra staden Borgå en gång i veckan. Efter att ha rört mig med utprintade Enirokartor börjar jag hitta där nu och jag känner till och med till de enkelriktade gatorna bättre än i min egen hemstad. I och med att mina klienter är så utspridda som det bara är möjligt så får jag ju se så mycket mer än bara centrum. Hittills har det faktiskt varit sköna borgådagar, även om det innebär långa arbetsdagar. Hur som helst har jag gjort en del iakttagelser när jag rört mig i staden.

På gatorna patrullerar lapplisor. De rör sig parvis och de slår till direkt när en bil ställt sig lite fel. Jag aktar mig noga sedan lappen de prydde min bil med i somras under vårt turistbesök i sommarstaden.

Borgå centrum är inte stort men hela staden är stor när man rör sig lite längre utanför. Till de mindre ställena går långa krokiga vägar med 60 begränsning. När jag håller farten kör borgåborna förbi så fort de har chansen.

Många dagisar är tvåspråkiga så till vida att finskspråkiga och svenskspråkiga barn finns under samma tak. Bra, tror jag.

Alla dagisar har en alldeles egen låsmekanism på grinden. Vid varje förstabesök får jag lära mig ett nytt sätt att öppna en port. När jag har väskor i vardera handen och ett paraply mellan tänderna är det inte så tacksamt med höga, regnblöta portar med någon märklig hasp på baksidan. (Portproblemet gäller för dagisar i Helsingfors också.)

Bensinen och maten är dyr i Borgå.

De är snälla på bensinmacken. Idag passade jag på att låta tvätta bilen. Hesadaiju och kvinna som jag är fick jag be om hjälp för att få bort antennen. Blev betjänad av en småleende bilmekaniker.

Barn i Borgå skall bli bönder när de blir stora. "Jag skall köra traktor" säger de när jag frågar. Helsingforskillar i samma ålder skall bli motorcykelpoliser. 

På veckoslutet har borgåbarnen åkt skördetröska med pappa. Helsingforsbarnen har varit på Hoplop. Medan barnen i Helsingfors nämner upp Cars och tågbanor när vi leker "ett skepp kommer lastat" och kategorin är leksaker, rabblar borgopojkarna upp leksaker som skördetröska, traktor, plogmaskin, mönkijä, grävare... (Angry Birds är lika populärt i bägge städer.) 

"Jag vill vara den där bisin" hörde jag senast idag när några barn satt med legofigurer på dagisgolvet. Jaja, dialekten är vad den är och den rår jag inte på.

Borgå är en vacker stad och om jag någon gång skulle flytta från Helsingfors för att öppna mitt lilla hemtrevliga café så skulle det bra kunna vara Borgå. Absolut! Ett egnahemshus i centrum är alldeles möjligt i denna stad. Jag kunde tänka mig att bli borgåbo. Med helsingforsdialekt.

Lämnade Borgå idag med Traktor Alban spelade i huvudet.

Opp på flakan hörni hela puljun nu far vi så att kottarna strittarrrr....

Lurigt

Under en länk tidigare i veckan kom skymningen smygande. Lurigt. 

Också regnet kom. Inte lika obemärkt som mörkret. Det har öst. Snarast skymde det sikten för mig på motorvägen.

Klarljuslampan väcker mig dessa mörka morgnar. Ljuset kommer smygande. Lurigt. När jag vaknar är det solsken i rummet.

Det blev visst höst ändå. Jag antar att den kommer att glida förbi i år igen. Utan att jag märker det. Hösten är lång och mörk men oftast spurtar jag igenom den. Mycket att göra, hinner inte märka den. Bara lite när jag har våta fötter.

Klockan är snart nio på kvällen och jag är sängfärdig. Jag har en ganska barnslig dygnsrytm. Jag är jättetrött efter dagen och jag behöver sova. Då orkar jag igen. Jag vill inte somna vid ratten och jag vill inte sitta och gäspa under ett klientbesök. Det är oprofessionellt. Men mänskligt.

Jag höstdeppar inte. Det är väl höstens stora mission, att få folk att tycka att det är mörkt och ruskigt och choklad är vårt enda hopp. Jag orkar inte gnälla. Det blir tyngre, mörkare, tristare. Och jag blir tyngre, mörkare och tristare. Men jag överlever och jag äter choklad oberoende och jag klagar inte så mycket. Bara lite när det är skitväder här och min andra hälft (bättre eller sämre, beror väl på från vilket håll man tittar och vilken dag) är i Spanien. 

Hösten kom smygande. Tänkte jag skulle luras tillbaka. Sola mig framför klarljuslampan och äta glass. Det hade hösten inte räknat med!

Hens majestät könlös

Så vitt jag vet finns det människor av manligt kön och människor av kvinnligt kön. Det gäller de flesta andra arter också, förutom eventuellt encelliga amöban. Hur det är med växter vet jag inte och bryr jag mig inte särskilt mycket om. Hur som helst finns det ett syfte (eller åtminstone ett) med två kön och det är att arterna skall kunna fortplanta sig. Bland annat därför är människan antingen man eller kvinna. Det skulle kanske vara dags att acceptera det. Jag håller på att bli galen på alla insändare om jämlikhet, könsroller och nu detta krav på att det även i språket skall finnas detta könslösa pronomen "hen". Så där som finskans hän. Som om det skulle göra livet lättare.

Jag håller med om att man och kvinna har ett lika stort människovärde och att man inte på grund av sitt kön som man inte har haft möjlighet att välja ska behandlas olika eller orättvist. Jag håller helt med om att en kille som vill dansa balett inte skall behöva välja fotboll bara för att alla andra killar väljer det och att man inte skall behöva kallas homo om man som kille gillar hästar eller sysslar med yoga. Och flickor ska också få välja backhoppning eller träna kulstötning även om det inte enligt somliga är den mest feminina idrottsgrenen. Det enda drömyrket en tjej kan glömma är att bli kung.

Biologin spelar en rätt så stor roll när det gäller intressen, temperament och personlighet. Pojkar mognar senare och oberoende om det är grupptryck eller något annat så är pojkar mer för springlekar medan flickor kanske väljer att pyssla eller sy i förskoleåldern. Av naturen har kvinnan ett mjukare och lugnare temperament (och undantag finns, jag drar inte alla under samma streck) och jag har för mig att den mänskliga biologin och hormonerna har en viss inverkan på sådant här. Män är i allmänhet längre, större och har en annorlunda fysik än kvinnan och kvinnan har fått egenskapen att kunna bära barn och föda. Varför skall man då tolka det som ojämlikt? Och varför verkar det som att det just nu är populärt att kämpa emot det som är pojk- och flickroller av naturen och med våld sträva efter ett könlöst och "jämlikt" samhälle?

Bäst att ta till radikala åtgärder mot orättvisan.I stället för att låta könsoperera dem som känner sig illa behandlade av slumpen kunde vi ju operera allihopa, ändra på människans biologi och skapa könslösa människor. Varför inte encelliga självförökande? 

Och så det här tjatet om han och hon och hen. Hen? Vad är det för en? Något som gör språket könsneutralt och opersonligt och framförallt rättvist? Stackars språkkonservativa fransmän som skulle vara tvungna att ändra hela sin grammatik bara för att blomman är feminin och trädet är maskulint och det är himla orättvist!

Jag är kvinna. När jag var liten ville jag vara pojke och jag lekte Emil i Lönneberga och min bror fick vara Ida. Än sen? Jag sysslade med idrott, tog hål i öronen först när jag var aderton och har vid vuxen ålder börjat förstå mig på kjolar. Inte tycker jag att det är särskilt orättvist att jag är kvinna och oberoende om jag hade valt balett eller barbielekar hade jag antagligen varit nöjd och känt mig rättvist behandlad ändå. Jag valde en kvinnodominerad bransch och har en manlig chef. So what? Han är kompetent, och hellre har jag en sakkunnig man som sköter företagets ekonomi än en kvotkvinna som sitter på posten för att det skall vara rättvist. Visserligen förstår jag dem som tycker att det är orättvist att fler män än kvinnor besitter höga poster, men jag skulle ogärna vara en kvotkvinna om jag inte kände mig kompetent nog och hade tjänsten bara för att det skall vara jämlikt. Männen har sina privilegier och kvinnorna har sina. Månne det inte i det långa loppet går på ett ut.

Låt barnen välja färg på kläderna och låt dem välja boxning eller rytmisk gymnastik. Stöd dem i deras val i stället för att fundera om det var för pojkigt eller för flickigt. Är en man mer intresserad av tekniska yrken och dras en kvinna mer till sociala branscher så skall det väl få vara så. Kvinnor och män är bra på olika saker och vi är skapta för varandra och inte mot varandra. Kan vi inte bara acceptera olikheterna? Och ändå ha lika värde? Människor är vi ju trots allt.