Semester

Jag har gjort mig förtjänt av min första riktiga semester och den inleder jag NU!
Jag har lite svårt att inse att jag kan lämna jobbet kvar på jobbet för fyra veckor framöver och ändå är vi snart inne i juli månad. Vid det här laget brukar jag i normala fall vara brunbränd och en aning rastlös. Nu är jag bara rastlös.
Vad skall jag göra nu?
Hur kopplar man av och struntar i allt som har med vardagen att göra? Speciellt hemma är det svårt att bara kunna vara. Jag kom hem vid tidig eftermiddag idag och det första jag tänkte var "vad ska jag göra nu?" Det blev vispgröt. Men det var inte det som var poängen.
Den enda möjligheten för mig att helt koppla av är att komma bort. Vart som helst, bara jag inte är hemma. För då slås prestationskanalen på.
Sommarplan: att vara hemma så lite som möjligt.
Bäst att skrida till verket och sticka.

  

Finlandsfenomen och finsk mentalitet

Att det är sommar i Helsingfors märks på långa vägar. Det gjorde det egentligen redan de där varma dagarna i maj då Esplanadparken plötsligt fylldes av picknickkorgar och det finska folkets vita axlar skiftade i rosa efter de första timmarna i solen.
Det är ett härligt fenomen att betrakta varje gång det blir sommar och varmt. Folket vaknar upp ur den djupa, deppiga vinterdvalan och blir glada och pratsamma och somriga. Terasserna fylls av vita magar som ropar efter en kall öl och de långa ljusa kvällarna får soffpotatisarna att se sig omkring. Centrum fylls med aktiviteter och det råder medelhavsstämning långt in på natten.
Helsingfors vaknar till liv och det är härligt att se. Dessutom är sommarstan otroligt vacker när man tittar lite närmare.
Finländarnas mentalitet är dock så fastrotad att inte ens sommaren kan ta den ifrån oss. Knappt har sommaren kommit igång förrän man börjar höra suckar:
Det är ju redan midsommar! Tänk att det går så här fort. Alltid samma sak, knappt har man hunnit inleda semestern och så ska man vara på jobb igen. Med min tur regnar det ändå hela juli. Nu är det midsommar och sen går vi mot mörkare tider igen. Sen är det höst. Typ i övermorgon. Skit också, så deppigt.
Sommaren går så fort att man knappt hinner gnälla över det förrän det bli höst igen. Sedan är det bara att dra på sig långbyxorna och den gråa kappan, sänka blicken och betrakta asfalten, gå till jobbet och sedan raka vägen hem för att sjunka ner i soffan och helst stanna inne hela kvällen. Och hela vintern. Och gräma sig över tanken att det snart blir en sommar man inte hinner få tillräckligt av.

Så börja nu! Innan det är för sent! Gå ut på stan, drick upp bastuölen, grilla sommarens korvranson, ät dig igenom sommarens glassortiment, sola tills huden flagar, skynda, för annars hinner du inte! Snart spelar syrsorna och då är det höst.

Skön sommar!

Jag kan inte tro det är sommar...

...ifall inte jag snart får lov.

Det är jättemärkligt att märka att halva juni snart har gått och jag ännu är på jobb. Jag är bortskämd med långa sommarlov och även om jag nog har sommarjobbat så har det ändå känts som sommar. Nu är jag ute i arbetslivet och sitter på jobb ännu veckan efter midsommar! Visserligen är det ju rätt så fint att jag är färdig och vuxen och har ett fast arbete, men i år kan jag nog inte skryta med långa semestrar. Fyra långa dagar är vad jag hinner tjäna in. Nåja, efter 15 år kanske läget är bättre.
Men nog pärtar de lite att jag sitter på jobb medan syrenerna blommar ut och midsommaren kommer emot mig helt oväntat. Det enda jag kan trösta mig med är att det inte har varit något vidare solbadsväder ännu.
Det är otroligt vackert just nu och jag kan inte sluta fascineras av grönskan och den lummiga omgivning jag lever i. Visst har jag ju lite sommaränsla i och med att det händer saker på veckosluten och min hjärna är ute och solar medan jag borde agera talterapeut. Ett par veckor kvar. Sedan joinar jag hjärnan på stranden.

Bröllop verkar höra sommaren till och än en gång fick vi vara gäster på ett bröllop och vara med om våra goda vänners första tid som äkta makar. Bröllop hör till de bästa festerna och nog väcker det ju både känslor och tankar kring det egna äktenskapet. Snart är det tre år sedan vi gifte oss och vid varje bröllopsfest känns det som att jag än en gång skulle vara i behov av att ge de löften jag en gång gav på nytt. Bra påminnelse om vad det är jag gett mig in i.

Sommaren är kort, tyvärr, men då får jag bara njuta av den effektivt.