Skenet bedrar

Bubblan sprack.

Helt plötsligt
utan förvarning
som en blixt från en klarblå himmel
förändrades allt.

Helheten blev splittrad
tryggheten blev ovisshet
det vanliga blev konstigt
det bekanta främmande.

Stoltheten blev skam
respekten blev förakt
glädjen blev ett obehag
sorglösheten modfälldhet.

Lyckan blev olycka
förtroendet blev tvivel
lättnaden blev ångest
illusionen uppenbar.

Minnena blev minnen
framtiden blev något annat
drömmen blev en mara
visionen förändrad.

Hopp och en stilla bön
om att allt skulle bli som förr
om förlåtelse och ånger
om att börja om på nytt.

Om inte, så en önskan
om försoning och en frid
att vänja sig och leva
utan bitterhet och agg.

20+0

Så var vi plötsligt halvvägs. Igår besökte vi ultraljudstanten och tog en titt på den lilla som verkar ha det bra. Plötsligt fick barnet en person. Det är inte bara "den" längre. Nu kan vi på allvar börja förbereda oss, shoppa vagn (som för övrigt inte är något enkelt) och tänka på namn. Om tiden hittills har gått fort så kommer den antagligen att rusa fram de närmaste månaderna. Jag bara väntar. Du är så välkommen.

Den dagen

Så kom den dagen som jag lite tvivlat så att skulle komma. Den då jag inte längre går bekvämt i jeans utan får ta mig till stan för att förnya garderobsinnehållet lite grann.
Mammakläder.
Tyckte jag lät knäppt.
Men ack, så skönt det är? Inget som trycker och klämmer och hur mycket utrymme som helst att puta.