Torka rumpan i aforismer

Lambis toapapper har gjort sig smått sött genom att ha små kärleksord på pappersrullen. Medan man sitter och gör sitt hinner man således läsa dessa små ord.
För att sedan torka rumpan med kärleken.

De kunde ju ha satsat på toaletthumor i stället.

Deprimerande. Eller?

Att flytta ger en ypperlig chans att gå igenom klädskåpet. Denna gång var det snarare deprimerande än en känsla av förnyelse.
Jag fick rata fyra par byxor för att de fastade halvvägs upp.
Jag fick ge bort största delen av mina finaste festkläder för att de satt som korvskinn och för att jag tydligen har skaffat mig ryggmuskler sedan sist.
Att jag väger mer än för två år sedan är uppenbart. Och bra. Jag hade bara inte förstått att det skulle betyda fem centimeter i ryggen och lår lika stora som min f.d. rumpa.
Att prova kläderna gav mig insikt i hur nästan obefintlig jag har varit.

Det kändes sorgligt att göra mig av med alla mina finkläder. Extrasorgligt att vara tvungen att ge upp den klänning jag har kännt mig allra vackrast i.

Kläderna ges till bättre behövande. Någon kommer att få en helt sjuktsnygg garderob!

Knappast den enda

Det första jag gör när jag kommer hem efter jobbet eller någon annanstansifrån är att slita av mig de obekväma, smått andfådda kläderna och byta om till hemmakläder.

Jag är knappast den enda.

Jag är knappast heller den enda som låter känslor, stress och trötthet samlas på hög för att plötsligt få utlopp i form av storgråt över någon pytteliten sak. När jag sedan har gråtit ut så lättar det.

Igår var det en sådan dag. Stress på jobbet, flytten i tankarna, en massa småsaker att minnas och hinna göra, alldeles för lite sömn och en känsla av allmän hopplöshet. Sedan en lång väntan på läkaren, bråttom hem i rusningstrafik och en lös hund som kom emot och skrämde mig under länken var saker som fick mig att lipa.

Jag är heller knappast den enda som blir alldeles lugn och förundrad över en nyfödd liten varelse. En människa man bara kan vara tacksam över, trots att det varje gång hugger till i hjärtat en aning. 

Oberoende hur vacker våren är så längtar jag efter sommaren. Jag drömmer om sommarlov och att bara få vara.

Jag är knappast den enda.

Bakvänt

Jag tror att hela Finland drog en djup suck igår då världen var vit. Takatalvi. Jag som var inställd på vår.

Fel (?) var också att ligga i soffan och titta på Jutta ja puolen vuoden superdieetti mumsande på glass.

Upp och ner är vår lägenhet och både bokhyllan och köksskåpen gapar halvtomma. Det knäppa är att trots att jag packar låda efter låda så ser skåpen fortfarande rätt fulla ut.

Att ha maken på andra sidan jorden rubbar också vardagen. Uppochnervänt, men det får jag leva med ett tag.