Tänk att sommaren kan vara så ångestfylld.
I fem veckor är jag fri. Jag kan göra vad jag vill, bara låta dagarna gå och njuta av värmen, solen och lata sovmorgnar. Tänk att jag ändå inte får ro.
Jag räknar dagarna tills semesterns slut. Jag drömmer om arbetsrelaterade saker. Jag får en våg av kallsvett och önskar att sommaren skulle vara för evigt.
Jag vill kunna njuta av god mat och en massa glass. Av det blir jag orolig. Jag vill kunna ligga och bara slappa. Av det blir jag orolig. Jag vill kunna glömma vardagen. Då tänker jag på den. En vardag jag inte vill tillbaka till.
Inte ens blåbär i frysen kan ändra på sommarens förgänglighet.
