På cykel kors och tvärs på Åland

Trots många om och men och alternativa sommarplaner orsakade av det lite ruskiga och normala sommarvädret förverkligade vi våra Ålandsplaner. Och tur var det, för visst var det en härlig upplevelse och ett skönt sätt att semestra på.

Vi tog cyklarna med oss till landet i Pargas (ja, de rymdes in i vår Polo) och startade vår färd därifrån.

Lite grått väder, men muntra ändå.

Den första etappen gick genom Nagu och Korpo, därifrån vi tog färjan över till Kökar. I en lagomfin stuga med tillgång till duschar och Havspaviljongen med dess goda mat och otroliga utsikt nära till hands, var det ett rätt så bra ställe att övernatta på.  

På väg över Kökar.

Mat och utsikt på menyn.

Nästa morgon hade vi tänkt ta den första färjan över till Långnäs och den färjan ville gå redan halv sju. "En timme räcker bra". Detta felantagande gav upphov till att vi fick cykla som galningar de tio kilometrarna det var till färjan. I regn och motvind. Blöta och trötta åt vi frukost på båten (vi hann trots allt) och passade på att tupplura lite. 

Väl framme i Långnäs trampade vi mot Jans huvudmål: Mariehamn. Vi hade turen att ha kontakter till de gästfria Ålänningarna så vi fick sova ett par nätter i en lägenhet i stan. Gratis logi tillät mig shoppa desto mera. 

På Åland odlar de får.

Här smög vi in genom källardörren och fann ett ledigt rum. Tack Sissi!

Gissa vilka de två nya investeringarna är?

Följande dag tog vi en dagstur till Eckerö. Lägenheten i Mariehamn gjorde det möjligt att en dag cykla med lite mindre packning. Det betydde bikini och solkräm, för de hade ju lovat sol.

Lättklätt.

Det drar ihop sej... i hopp om att det inte kommer på oss trampar vi vidare mot Eckerö tills...

... vi har regnet över oss och vi tar skydd i en busshållplats (en praktisk en, med väggar och tak) där vi sitter en och en halv timme och småhuttrar och gör vårt bästa för att värma varann.

Skuren tog slut till sist och vi såg vår chans att trampa de sista kilometrarna fram till vår  destination.  Väldigt lämpligt kom Jussis keramik emot oss och där fick vi värma oss med kaffe och munk.

På Ecerkö Post och Tullhus sken solen igen och de här glada smörgåsnjutande cyklisterna hade redan glömt bort det kalla och våta. 

Att min familj råkade vara i Mariehamn med Kajsa samtidigt som vi kunde vi bara dra nytta av och låta oss bli bjudna på middag två kvällar i rad. Efter Eckeröturen smakade det bra med plåtbröd.

                         

                         

Nästa dag packade vi våra cyklar igen och det bar av mot Geta och norra delar av Åland. En titt in på Stallhagens lilla bryggeri och sedan vidare förbi äppelgårdar stora som pampesiska potatisåkrar i ett strålande solskensväder. 

På Pettas lilla ekobageri fick vi världens godaste fyllda mackor! Allt var eko och vi fick börja med att välja brödsort. Sedan gick tant Petta ut i köket och fyllde våra semlor med kärlek medan vi gick ut och satte oss i den alldeles otroliga trädgården med ett litet växthus där jag misstänker att tomaterna i våra semlor var odlade. Till och vattnet kom från egen brunn. Om du någonsin har vägarna förbi Geta så besök för allt i världen detta ställe!

Från Geta gick resan genom Godby mot Kastelholm där vi provade på ponnyridning och smakade på Jan Karlsgårdens Ålandspannkaka med sviskonkräm som sig bör. 

Före vi anlände till övernattningen på Prästö tog vi en avstickare till Djävulsberget därifrån man enligt min mamma har en hisnande utsikt. Hisnande ja, det var även uppförsbacken som vi fick trampa uppför. Fick känna av ordentlig mjölksyra i benen. 

Efter dagens etapp på drygt 100 kilometer sov vi gott i stugan. Den åländska gästfriheten och vänligheten bekräftades då de snälla tanterna i receptionen lovade göra mackor åt oss och lägga dem i en kylväska på vår trappa eftersom vi skulle iväg så tidigt följande morgon. Tack för det!

Och visst var avfärden tidig nästa morgon. För att hinna till den första färjan fick vi vakna 04.00 och visst är det ju lite galet. Men så farligt var det inte, och när du ser bilderna kanske du kan föreställa dig charmen i att cykla i den kyliga soluppgången. 

Vi är ju kända för att vara morgonpigga.

Den sista dagen strålade av sol och eftersom vi hade kommit igång redan efter fyra blev det en lång dag. Vi cyklade och åkte färja omvartannant, via Mariehamn än en gång där vi hoppade på Silja Europa och åkte till Åbo. Därifrån var det typ "bara 30 kilsa" men nog var den sista etappen från Åbo till Pargas rätt så seg. Möra och trötta men lite stolta kom vi till lande ändå. Några bilder till, eftersom de säger mer än ord.

Åland är verkligen värt att cyklas på och jag kan med gott samvete rekommendera en sådan här semester. Om man inte har bråttom behöver man ju inte cykla så långt varje gång, och då kanske man hinner stanna och titta lite också. Det kan vi göra nästa gång. Och då tar vi de ställen vi inte hann se under den här resan.

Jag hör till dem som önskar att sommaren aldrig tog slut. Speciellt då sommaren av någon anledning kändes kort. Och regnig. Ledin hade rätt. Hur som helst är jag glad att ha ett fint sommarminne att ta med mig till verkligheten och vardagen.