Eller okej, inte helt och hållet. Men genast när jag hade skrivit det senaste inlägget ångrade jag mig lite. Bara för att jag blev mindre glad.
Kanske ska man inte uppmärksamma det positiva? Då kanske man förstör det.
fredag 25 oktober 2013
onsdag 23 oktober 2013
Helt bra
Hur jag mår?
Helt bra.
Egentligen bättre än på... länge. Det har varit helt bra en längre tid nu, men speciellt hösten har varit så där extraheltbra. Och hur märks det?
Jag har varit glad. Jag har haft lätt för att skratta.
Det är länge sedan jag har gråtit utan orsak. Jag har gråtit av smärta, besvikelse och oro, men jag har inte bara gråtit utan orsak. Jag har inte vaknat och bara varit ledsen.
Det är ett tecken på att det mesta är okej.
Helt bra.
Egentligen bättre än på... länge. Det har varit helt bra en längre tid nu, men speciellt hösten har varit så där extraheltbra. Och hur märks det?
Jag har varit glad. Jag har haft lätt för att skratta.
Det är länge sedan jag har gråtit utan orsak. Jag har gråtit av smärta, besvikelse och oro, men jag har inte bara gråtit utan orsak. Jag har inte vaknat och bara varit ledsen.
Det är ett tecken på att det mesta är okej.
söndag 6 oktober 2013
Självklart
Jag tar det som en självklarhet att Husis kommer inploppande i postluckan varje morgon. Ibland går det inte så och då blir jag lite sur. Idag fick jag gårdagens tidning. Då blev jag mest förvånad.
Alltför ofta tar jag det som en självklarhet att vi är två personer som dricker kaffe på morgonen. Idag fick jag hejda mig när jag mätte upp kaffet. Idag var det bara en vid frukostbordet. Det är inte alls självklart. Inte alls självklart att jag har någon som snarkar vid min sida, som jag måste dela tidningen med, som håller mig sällskap på kvällen och som får mig att känna mig mindre ensam.
Det är först när jag saknar något som jag är van vid som jag förstår att saker och ting inte är självklara. Och när jag är gräsänka inser jag hur otroligt mycket jag gillar att ha en icke-självklarhet att sakna. Och vänta på.
Jag är väldigt otacksam. Speciellt när det finns något i mitt liv som jag tycker att jag saknar, något som andra får men inte jag men som jag önskar över allt annat. Då glömmer jag det jag har. Glömmer att vara tacksam. För trots allt så har jag redan mer än många. Jag har ett jobb att inte alltid ha lust att gå till. Jag har en man jag ibland måste gnälla på. Jag har ett hem jag gärna skulle flytta från. Nog är det märkligt att jag bara lägger märke till det jag inte har.
Måste bli bättre på att se det jag har och inte det jag inte har. Sedan kan jag bara hoppas på att få det där jag saknar. Som en bonus.
Alltför ofta tar jag det som en självklarhet att vi är två personer som dricker kaffe på morgonen. Idag fick jag hejda mig när jag mätte upp kaffet. Idag var det bara en vid frukostbordet. Det är inte alls självklart. Inte alls självklart att jag har någon som snarkar vid min sida, som jag måste dela tidningen med, som håller mig sällskap på kvällen och som får mig att känna mig mindre ensam.
Det är först när jag saknar något som jag är van vid som jag förstår att saker och ting inte är självklara. Och när jag är gräsänka inser jag hur otroligt mycket jag gillar att ha en icke-självklarhet att sakna. Och vänta på.
Jag är väldigt otacksam. Speciellt när det finns något i mitt liv som jag tycker att jag saknar, något som andra får men inte jag men som jag önskar över allt annat. Då glömmer jag det jag har. Glömmer att vara tacksam. För trots allt så har jag redan mer än många. Jag har ett jobb att inte alltid ha lust att gå till. Jag har en man jag ibland måste gnälla på. Jag har ett hem jag gärna skulle flytta från. Nog är det märkligt att jag bara lägger märke till det jag inte har.
Måste bli bättre på att se det jag har och inte det jag inte har. Sedan kan jag bara hoppas på att få det där jag saknar. Som en bonus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)