Julkalender

Man kan nog inte bli för gammal för att ha en julkalender. Mommo och mofa har en och de är gamla.

De senaste åren har det gnällts över att ingen någonsin tycks vinna något i HBL:s julkalender och ingen tycks heller känna till någon som skulle ha vunnit. Jag vann heller aldrig något, men lite spännande tyckte jag det var att öppna luckan och kolla om mitt nummer var rätt. Dessutom var motivet ganska skojigt och för varje öppnad lucka förändrades bilden. Så jag njöt lite i smyg av att ha julkalendern, fast jag aldrig vann något. För det var inte poängen.

Jag blev riktigt besviken på att inte få en papperskalender från HBL i år. Inte av den orsaken att jag blev utan en kalender, utan för att de hade bestämt sig för att låta kalendern vara elektronisk i år. "Julsnille". Jaha, tänkte jag, Snille är annars också rätt så kul att spela så det är ju en rolig idé. Min första tanke var att det skulle innebära att få spela en omgång Snille varje dag och ha en chans att vinna något. Men så var det inte riktigt. Visst skall man svara, men på en fråga varje dag vilket man gör via ett SMS som kostar. Där försvann hela julkalendersidén på en gång.
Mofa var minst lika upprörd som jag. Jag håller helt med hans åsikt om att julkalendern skall vara en sak som ger lite julstämning och förväntan, som man har synligt framme och där man varje morgon får öppna en lucka som ger dig en överraskning- en bild, en liten grej, en chokladbit. Poängen är att den bringar lite glädje, lite spänning och lite förväntning varje dag. Om man dessutom har köpt sin kalender för välgörenhet så är det ju bara en win-win-situation.
HBL:s kalender utesluter dem som inte har tillgång till internet och hur många bryr sig egentligen om att gå in på hemsidan bara för att öppna luckan, betala och hoppas på att kanske vinna en iPAd? Ingen stämningsfull kalender att ha framme och bara en vinner. Bara en får ett pris som alla kunde få genom att få glädjas över en ny kul bild varje morgon. Hellre har jag papperskalender att vara lite barnsligt glad över än en minimal chans att vinna något och eventuellt vara den enda i svenskfinland som får glädja mig över förstapriset.

En kalender vill jag ha men den skall uppfylla sitt syfte.
Chokladkalendern kunde jag vara utan, den ger mig snarare ångest.
Vår egen kalender är ändå den bästa. En som vi fyller åt varandra, varannan dag får man öppna och varannan dag får man överraska den andra.
I väntan på julen.