Tiden är knapp, vi har redan använt för mycket tid åt strunt och nu ska vi verkligen börja jobba. Munjumppa! Min fyraåriga klient drar upp dragkedjan på tröjan och visar stolt:
- Titta jag har en ny Angry Birds t-skjorta!
Försöker låta inspirerande:
-Wow! Men hej nu jobbar vi, kolla här så ritar jag lite i häftet, du får en ny uppgift!
- Joo vi ritar Angry Birds, den här vill jag ha! (pekar på den där svarta bombfågeln han har på magen).
- Nä int någo Angry Birds idag inte. (vi har redan ritat fyra stycken under tidigare gånger...)
Killen utbrister besviket:
- Varför inte???
- Nå idag ritar vi annar, titta här.
- Men VARFÖR???
(den här typen av dialog fortsätter en stund)
- VARFÖR???
- Nå jag kan ju int ens rita (suckar)
- Va säger du? (bläddrar fram till stället där vi tidigare har ritat Angry Birds)
- Visst kan du ju! Titta HÄR (pekar på den där gröna bumerangfågeln) dom är ju JÄTTEFINA!!!
Mitt hårda och målmedvetna talterapeuthjärta smälter.
- Voj gullevän klart att vi ritar (tårar i ögonen).
- Jee den här ska de vara han har tofs på huvudet!
Ritar en stor tjock svart Angry Bird medan min lilla kompis jublar av förtjusning.
Det var första gången någon har berömt mig för mina teckningar och då spelar det ingen roll att det berömmet kom från en fyraåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar