Igår var jag nära att köra på en cyklist. Jag skulle svänga in på en gård och var tvungen att korsa både gång- och cykelväg. En busshållplats var placerad mitt i vägen och skymde min sikt och även om jag tittade flera gånger och sniglade mig över trottoaren så kom det ändå en cykel svischandes rakt framför näsan på mig. Om jag hade stött till honom skulle det ha varit mitt fel. Han hade inte hjälm, så lite skulle han ha fått skylla sig själv om han hade slagit sönder skallen.
Den senaste månaden har det skett en massa ödesdigra och tragiska olyckor där cyklister har varit inblandade. Också fotgängare på övergångsställen har blivit påkörda. Det är fruktansvärt tråkigt men också ögonöppnande.
Jag är ärligt talat inte helt säker på reglerna för cyklister i trafiken. Som bilist väjer jag alltid för cyklisten även om jag inte skulle behöva göra det. Helt enkelt för att jag fick det inpräntat i mig i bilskolan att akta cyklar och för att jag antar att cyklisten tror att det är jag som ska väja. Hellre så än att jag har en cyklist på mitt samvete. Jag cyklar numera sällan men jag vet med mig själv att jag kan vara ganska arrogant och cykla lite hur som helst.
När jag promenerar, särskilt nu när jag skuffar en vagn, går jag aldrig över vägen utan att vara säker på att bilen stannar. Bilen ska stanna om jag är på väg över men alla gör det inte. Ännu värre är det när en bil stannar men bilen i filen bredvid inte gör det. Det värsta är att köra när det är mörkt och folk i Finland klär sig i mörka kläder. En liten dinglande reflex är inte tillräckligt för att synas men det förstår inte fotgängaren som tycker att bilens lyktor funkar som strålkastarljus. Mörker och skuggor är förrädiska, hur mycket man än tittar. Jag har lärt mig att använda reflexväst när jag springer i mörker. Bara för att göra livet lättare för bilisterna.
När jag kör in i en korsning där jag har förkörsrätt bromsar jag nog om den väjningspliktige inte ser ut att sakta in. Hellre så än att riskera att bli påkörd bara för att jag har rätt.
Jag blir helarg när jag ser vuxna människor gå mot rött speciellt om det finns barn i närheten. Vad är det för exempel? Jag blir också arg när folk talar i telefon när de kör. Det finns handsfree av en orsak. Eller högtalarfunktion.
Vart har respekten för och kunskapen om trafikregler försvunnit? Misstag händer, men man kan göra mycket för att undvika de mänskliga misstagen. Fotgängaren kan ta på sig en reflex och kolla en extra gång innan han går över vägen och låta bli att kolla Facebook medan han går. För säkerhetens skull. Cyklisterna kan bära hjälm, kolla upp vilka regler som gäller dem och förstå hur väldigt oskyddade de är. Bilisterna kan köra enligt den tillåtna hastigheten, använda handsfree eller låta bli att tala i telefon helt och hållet, stanna framför ett övergångsställe (suojatie-skyddsväg är ett väldigt missvisande ord) och vara vänlig mot medtrafikanterna och inte ha bråttom. Oberoende vem som har rätt har vi alla ett ansvar för att göra trafiken tryggare. För vår egen skull. Mindre jag och mera vi i trafiken, tack.
Det finns många saker beslutsfattarna och trafikplanerarna kan förbättra för att olyckorna ska bli färre. Kanske kunde extra körskola vara ett alternativt straff för den som glömt en regel.
Jag kommer att vara den där nojiga morsan som oroar mig för om Filip har kommit tryggt till skolan, som kommer att lära honom hur man väntar på grönt även om bussen kommer, hur man dubbelkollar att bilen verkligen tänker släppa en över vägen och så kommer jag att klä honom i en självlysande reflexväst oktober-mars. Även om det är han som har rätt när han rör sig till fot i trafiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar