Kiss, bajs, dregel, spytt, osvald mjölk, tårar och snor. Det är ungefär vad som kan komma ut ut en bebis. Sannolikt också provsmakad mat. Man blir ganska immun mot det som kan verka lite äckligt. Jag brukar ha en del av dessa lite äckliga substanser på mig dagligen. Filip dreglar mer än vanligt nu och dessutom gillar han att smaka på mina strumpor, byxor eller vilket annat plagg som helst som kommer i hans väg. Idag kände jag hur det plötsligt blev varmt mot min mage när jag ammade Filip och konstaterade att blöjan för första gången på länge falskade. Jag har fortfarande på mig min kissfläckiga skjorta. Lika bra det, jag fick lite spytta på den också. Varför byta i onödan?
Spytt på axeln, en slemmig hand i ansiktet, mat som strittar om han råkar nysa med puré i munnen. Oho, tänker jag efter att ha slickat en sked med hans mos som han nyss har smakat på från alla håll och kanter. Eller när jag torkar upp bananmos med foten eller drar ut en lång snorkråka ur hans näsa som jag sedan torkar på min byxa. Kanske är det mindre äckligt bara för att det är min bebis.
Och så en klassiker. Hade lämnat amningsbehåns "lucka" öppen. Märkte det först hemma. Och då hade jag tagit mig hem ända från Kampen. Lite disträ kan jag väl vara ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar