Ett halvt år

Är det verkligen ett halvt år sedan det var ett rått och nästan snöfritt februari? Ett helt halvt år sedan Filip kom till oss tio dagar senare än beräknat och på ett sätt som var lite väl spännande och utdraget. Nu är det sol och och varmt och rent av gulnande, fallande löv på bakgården och vi har en stor liten son som ålar sig framåt med racerfart och som sitter relativt stadigt alldeles själv. Tänk att sex månader kan gå så fort! Samtidigt som jag väntar på nästa steg i hans utveckling (när får han tänder, när ställer han sig upp, när äter han själv?) så skulle jag ju gärna ha honom liten och söt och gosig för alltid.

Ett halvt år av lycka och förundran blandat med trötthet och frustration och en hel del nya insikter. Det är rätt mycket en liten människa kan ställa till med.