Hela mitt liv har jag fått bokstavera mitt namn. Ändå blir det sällan rätt, aldrig rätt om det är en finskspråkig jag talar med. Jag konstaterade att Filip kommer att gå samma öde till mötes.
För någon månad sedan ringde en tant från Vaukirja och ville att jag skulle beställa bokpaket åt bebisen och med en lite kinkig bebis i famnen sade jag bara att "jaja ni får skicka ett gratis första paket åt mig". Det går ju alltid att avbeställa innan det kommer hem flera paket med räkning efter.
"Vad heter er bebis då?"
"Filip"
"Aj Siiri?"
"Nej, Filip"
"Aa okej"
Jag misstänkte att hon knappast hade uppfattat det rätt, men strunt samma, jag ville lägga på luren och få tyst på bebisen.
Någon vecka senare kom det ett paket till "Siilip". Vad är det för ett namn riktigt? En igelkott med p på slutet? Vad tänkte tanten om det namnet, månntro?
Trots att jag avbokade de framtida bokpaketen får jag ändå e-post från Vaukirja där de konstaterar att Siilip nu är fyra månader och att det finns böcker som skulle vara lämpliga för honom. Nej tack.
I fortsättningen får jag väl bokstavera även min sons namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar