För några år sedan hade jag en önskan och en bön. En önskan om att mina morföräldrar skulle leva så länge att de fick se våra barn. Jag vet inte om jag önskade att de skulle få leva ännu länge eller om jag önskade att vi skulle få barn, antagligen både ock. Oberoende så gick den önskan i uppfyllelse.
Mommo han träffa Filip. Hon hann till och med vara med på hans dop. Även om jag hade önskat henne många år till så är jag så glad och tacksam för det här.
Älskad och djupt saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar