Dop

Den här veckan har varit skön. Skön för att Jan har varit hemma och vi har hunnit med allt möjligt. Dessutom har jag fått vara lite "ledig" emellanåt och fått tid för mig själv.
Vi har övat oss att åka buss (det var inte så svårt då vi var de enda vagnburna under båda resorna), shoppat i stan och bekantat oss med barnskötselrum, besökt Filips gammelmorföräldrar där han hann med två niskapaskan under loppet av en timme och haft storbak inför dopet.

Dopet igår var litet och trevligt. Bara den närmaste familjen och gudföräldrarna. Skönt. Visst var jag småstressad precis innan då vi försökte krångla en grinig kille in i dopklänningen men det lättade när han bestämde sig för att sova igenom dopakten. Under kaffet visade han att han kan ge hals men blev nöjd och belåten efter en liten matstund. Exemplariskt uppförande kan man väl påstå.

Många gånger funderar vi på den värld han kommer att växa upp i och nog är han en lycklig en som har så många runt omkring sig som bryr sig om honom och vill honom väl. Och vi lovar att försöka vara de bästa föräldrarna för honom.

I morgon blir han åtta veckor. Tiden går så otroligt fort och han växer så det knakar. Han har blivit starkare och orkar hålla huvudet uppe ganska länge när han ligger på mage. Han har börjat vara i kontakt mer och han tittar en i ögonen och "pratar" och ler. Han klarar sig bra själv en stund på lekmattan eller i matstolen och ibland sover han riktigt bra på nätterna. Visst är han fortfarande ganska oberäknelig och visst tar vi till flaskan när amningen inte flyter. Han kan vara grinig och rentav skrikig vissa dagar och verkar ha ont i magen ibland. Nu är han dessutom hes och tappar typ rösten så hoppas det inte är värre än så. När jag tänker efter så går det ganska bra just nu ändå.