Snäppet smartare

Igår investerade jag i en sådan där smarttelefon. Det var minsann på tiden, fick jag konstatera då försäljaren förbryllat tittade på min gamla telefon och undrade hur man låser upp den.

Jag har nöjt mig med en telefon som man kan ringa med och skicka textmeddelanden med. Min gamla hade dessutom en bra kamera (åtminstone för fem år sedan när den fortfarande var modern) och till och med en pekskärm. Om den inte hade blivit långsam och trög och stundvis väldigt omöjlig hade jag dragit mig för att byta. Jag försöker intala mig själv om att jag inte kommer att bli beroende av att kolla varje pip som telefonen ger och inte bli mer internetberoende än jag redan är. Så smart som telefonen ändå är kommer jag antagligen att bli en av mammorna som har ögonen mer på telefonen än på sitt barn.

Platt, lätt men större än min gamla. Och så ömtålig att man måste ha den i fodral för att skydda den, vilket gör den ännu större. Smart? Vi får väl se. Jag får ägna dagen åt att komma underfund med hur man använder den.

Eftersom telefonen inte är smart nog att ta en selfie
på sig själv så fick jag låna en från nätet.