Rådgivningstanten hittade mig i väntrummet och konstaterade att "nehej, du har inte fött ännu". Nix. Det tycks fortfarande vara tillräckligt mysigt där inne i magen.
Både förra veckan och idag verkade det som om hon tyckte att jag är lite för symptomfri. Svullen? Nej. Sammandragningar? Övnings-. Sådana som gör ont? Nä. Torr i munnen? Tror inte det. Halsbränna. Nä. Ont i ryggen? Ibland kanske.
Jag vet inte riktigt hur jag ska svara när hon undrar om det gör ont när hon klämmer på magen. "Står du ut?" Inte är det särskilt mysigt, men jämfört med hur jag föreställer mig förlossningssmärtorna så står jag ut utan problem. Jag vet inte riktigt vad jag ska klaga på eller inte klaga på. Jo, jag känner mig klumpig och stel, jag har konstant ont i ljumskarna och där... ja typ mellan dem... och jag har ont i korsryggen ibland. Vissa morgnar mår jag illa och jag kan sova ett par timmar på dagen utan att nattsömnen störs. Eftersom jag inte har något att jämföra med och jag antar att andra har det ännu jobbigare så ids jag inte lyfta fram sådant som känns som smått. I det stora hela mår jag ju rätt så bra.
BB-väskan är nästan packad och vägkosten är införskaffad. Det värsta vore ju en vrålhungrig och purken man vid min sida när jag annars också våndas.
En vecka kvar. Om det ändå vore så. För att vara förberedd på allt så har jag börjat räkna med att det kommer att gå två veckor över och att jag kommer att vara smidig som en valross och pigg som en sengångare, att förlossningen tar typ 36 timmar, att jag kommer att spricka upp flera centimeter och att det är en femkilosbaby som till slut läggs på mitt bröst. Om det går ens lite bättre än så kan jag bara vara positivt överraskad.
Fösta säsongen av HIMYM, check! Får se om det är en eller tre veckor soffhäng kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar