Jag kan ha rätt så långt tålamod. Jag orkar vänta, orkar med både klienter och make, jag brusar sällan upp utan håller mig rätt så sansad.
När det kommer till träning har jag inget tålamod alls. Efter marathonloppet borde jag försöka återhämta mig, vila mig, men efter två dagar var jag rastlös som en osalig ande och bara måste ut och röra på mig. Om så bara en promenad.
Suck.
Det gör ont, jag vågar inte ta springsteg och benen blir ansträngda efter bara en stunds promenad. Om jag bara hade tålamod. Om jag bara kunde njuta av att måsta ta det lugnt.
Suck igen.
Nåja, i stället kan jag drömma om flera lopp, beundra min medalj, beställa foton som togs under loppet, göra impulsanmälningar och laga vispgröt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar