Den perfekta modern har under de senaste veckorna försökt åstadkomma mat som både går hem hos sonen och resten av den lilla familjen. Eftersom unge herrn nu kan äta så gott som allt så länge det är osaltat och gärna osockrat så äter vi osaltat och osockrat allihopa. Nu står den perfekta modern vid spisen medan killen roar sig med att tömma slevlådan och maten står på bordet när far kommer hem. När den otacksamma ungen slänger makaronilådan i golvet blir modern smått frustrerad men nu börjar det trots allt gå bättre att servera vanlig och mindre finfördelad mat. Så länge man inte har tallriken inom räckhåll för de förvånansvärt långa babyarmarna.
Äta själv med sked får vi öva på men fingerfood går allt bättre. Den perfekta modern har således ägnat sig åt att tillreda sockerfria muffins och bananomelett (det senare blev en stor succé) så att killen har en chans att öva sig. Blåbärsmuffins var dock en miss som den perfekta modern insåg först när hon skrubbade golvet och duschade ungen efter måltiden. Plötsligt blev vardagen väldigt matbetonad. Allt kretsar kring när och vad vi ska äta och som den perfekta modern måste det ju vara hälsosam och gärna varierande kost som serveras.
Mat är bara ett behov som skall tillfreddställas. Den perfekta modern får minsann stå för underhållning och program också. Det går an, vagnpromenader och gunga på gården är rätt så skönt inte bara för den som blir skuffad eller gungad. Att gå omkring med en anka och en outtröttlig knatte efter sig, plocka tillbaka de utrivna på strumporna i lådan, rada upp böckerna på hyllan för femtioelfte gången och stå med ena foten på toalettlocket och försöka borsta håret medan den lille tömmer badrumsskåpet på solkräm för att helst ploppa burkarna i toaletten kan trötta ut den perfekta modern lite grann.
Sanningen är att jag knappast är den perfekta modern. Inte för att jag upplever att jag har misslyckats, men nog finns det mödrar som är långt mer perfekta och duktiga och då har de typ sju barn. Jag är inte den som lagar middag varje dag och jag är inte rädd för att ta till nödproviant i burkform. Det är inte städat hemma när Filip går och lägger sig och inte har jag sytt eller stickat ett enda plagg åt min son och inte ägnat mig åt något annat DIY heller. Jag ser inte särskilt perfekt ut heller och går i samma kläder flera dagar ifall det inte har kommit någon större katastrof på mina byxor. Utifrån sett är jag väl en ganska medioker och hafsig moder.
Men jag hoppas och tror att jag är den perfekta modern för Filip. Så länge jag är nummer ett för honom kan jag åtminstone intala mig själv att så är fallet. Det får räcka.
Idag har den perfekta modern tagit sin son till fotografen för att få någorlunda perfekta bilder nu när ettårsdagen närmar sig. Och svängt ihop ytterligare en sats bananomelett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar