Elva månader

Han närmar sig ett år. Jag behöver knappast konstatera att tiden flyger iväg. Han är så duktig och han lär sig så snabbt och de senaste dagarna har vi fått beundra och begrunda hans hujsiga utveckling.

Under den senaste månaden och de närmaste dagarna har Filip
- fått sin tredje tand.
- övat sig i att gå och kan nu byta riktning, stanna för att sedan fortsätta framåt, gå ganska långa sträckor här hemma samtidigt som han bär med sig något föremål. Saker och ting byter plats här hemma och nu får vi leta efter fjärrkontrollen under matbordet och hemnycklarna i turbokossan*.
- börjat krångla med maten (eller att bli matad) så nu får vi börja försöka låta honom äta själv och stå ut med klått. Igår serverades makaronilåda och tanken var att han skulle få prova själv. Tallriken flög på golvet innan jag ens hade hunnit skjuta stolen lite närmare bordet. Vi borde ha börjat tidigare men det är lätt att vara efterklok.
- åkt pulka några gånger och tyckt lagommycket om det. Han föredrar gungan.
- utvecklat sitt joller en aning. Han säger fortfarande inga ord som jag skulle uppfatta som ord. Det har dock kommit både nya vokaler och konsonanter så vi är väl på väg åt rätt håll. Han stämmer in i muminsången med bäbäbbäbäwäwäwäwwä.
- börjat förstå allt mer och lär sig ord så gott som genast. Han tror dock att "ajaj!" är något roligt så han fortsätter gräva i blomkrukan eller tömma byrålådan eller bita mig i tårna medan han skrattar och säger ajajaj.
- fått börja om med nattningsrutinerna. Det gick ganska bra före jul, men julen och resan var inte så bra med tanke på sovandet. Nu får vi börja på nytt med att somna i egen säng och före det skrik och protester av varierande längd.
- fått sova ganska många dagssömner inomhus på grund av arktiska temperaturer eller snöstormar. Det är det mysigaste. Sova inne betyder sova med mig i vår säng och plötsligt vaknar jag en och en halv timme senare med en varm och sömndoftande Filip intill mig.

Och så mycket mer. Det är ganska otroligt hur mycket som händer i så här unga år (månader). Hans personlighet tar väl form och man kan säkert snart se drag som kommer att hålla i. Just nu är han väldigt aktiv motoriskt och han sitter inte stilla hemskt många minuter. Ändå får han beröm av andra för hur lugn och fin han är, till exempel vid matbordet eller på restaurang. Och visst är han lugn och snäll. Han har blivit lite modigare nu men är fortfarande mammas pojke om jag finns i närheten. Det hör väl till.

*Kossan som brummar när den kör.

Läsa böcker är kul. Helst ovanpå alla böcker och många böcker
samtidigt. Om alla böcker inte redan är på golvet drar man först
ner de kvarvarande på bokhyllan.

Om en månad får vi fira hans ettårsdag. Får se hur mycket nytt han hinner lära sig tills dess. Säga mamma tycker jag att han skulle kunna lära sig så småningom.