Jag anser mig fortfarande vara i ganska gott skick trots att magen börjar vara påtagligt stor och det bara är två månader tills bullen är färdiggräddad. Visst är jag långsam och seg och blir sjukt andfådd i för många trappor och visst har jag allt oftare låtsassammandragningar, men ändå går det bra att jobba och vara igång. Det enda märkbara som jag tycker att påverkar min tillvaro är en trötthet som tränger sig på. Vissa morgnar känns det som att jag inte alls har sovit ut och vissa dagar gör jag allt för att inte gäspa stort mitt under en terapi. "Trött" har dock vissa klienter konstaterat och det visar ju att jag har svårt att dölja det. Jag är ännu sämre på att vaka än normalt och hela kroppen känns matt som efter en hel dag ute i skidspåret.
Efter arbetsdagen försöker jag komma iväg på en promenad ganska direkt för så fort jag lägger mig på soffan är risken stor att jag somnar. Där kan jag lägga mig efter att ha fått mig en dos vardagsmotion. Somnar gör jag. Tupplurar hör till vardagslyxen jag uppskattar stort just nu. Jag kan inte påstå att jag känner mig som en ny människa efteråt, jag är om möjligt ännu segare och vill inte stiga upp, men skönt är det.
En risk finns dock. Det är att råka somna vid sjutiden på kvällen och vakna en timme senare. Av någon anledning är jag inte så trött när jag ska lägga mig senare på kvällen.
Tupplurarna tänker jag ta tillvara på så länge jag kan. Det kan ingen klandra mig för.
Definitivt bra med tupplurar! :)
SvaraRadera