Det är inte länge sedan jag började räkna ner antalet terapigånger vi hade kvar med mina klienter. Varje vecka har vi kryssat av en gång och förra veckan och denna har jag kryssat över den sista gången med alla mina småttingar. Hösten har bara flugit förbi och plötsligt har jag en futtig dag kvar på jobbet. Städa, posta utlåtanden, packa ihop mina grejer och lämna tillbaka diverse elektronik.
Den här veckan och delvis förra har bestått av en hel del kramar och avsked. En del klienter och familjer har jag ju träffat varje vecka eller oftare i 2,5 år så det blir ju onekligen ett starkt förhållande till familjerna. Å andra sidan är de "bara jobb" så alltför emotionell får jag inte bli. Men lite vemodigt är det ju och speciellt för klienterna, kan jag tänka.
Märkligt. Jag kan inte riktigt förstå att jag verkligen kommer att vara borta länge. Just nu är det främst julen jag ser framemot men nog kommer det att vara konstigt att bara stanna hemma i januari.
Jag tänker njuta. Om jag någon gång ska tillåta mig själv att bara ligga på soffan och titta på filmer och äta godis så är det nu. Den chansen kommer aldrig igen.
Jag studerade under min mammaledighet innan Elias kom. Inte alls speciellt mysigt. Fast sist och slutligen missade jag inte så mycket, eftersom han anlände tidigare än beräknat. Så det jag vill säga är, jo passa på att njuta!! Det är faktiskt en speciell period det där!
SvaraRadera