...ifall inte jag snart får lov.
Det är jättemärkligt att märka att halva juni snart har gått och jag ännu är på jobb. Jag är bortskämd med långa sommarlov och även om jag nog har sommarjobbat så har det ändå känts som sommar. Nu är jag ute i arbetslivet och sitter på jobb ännu veckan efter midsommar! Visserligen är det ju rätt så fint att jag är färdig och vuxen och har ett fast arbete, men i år kan jag nog inte skryta med långa semestrar. Fyra långa dagar är vad jag hinner tjäna in. Nåja, efter 15 år kanske läget är bättre.
Men nog pärtar de lite att jag sitter på jobb medan syrenerna blommar ut och midsommaren kommer emot mig helt oväntat. Det enda jag kan trösta mig med är att det inte har varit något vidare solbadsväder ännu.
Det är otroligt vackert just nu och jag kan inte sluta fascineras av grönskan och den lummiga omgivning jag lever i. Visst har jag ju lite sommaränsla i och med att det händer saker på veckosluten och min hjärna är ute och solar medan jag borde agera talterapeut. Ett par veckor kvar. Sedan joinar jag hjärnan på stranden.
Bröllop verkar höra sommaren till och än en gång fick vi vara gäster på ett bröllop och vara med om våra goda vänners första tid som äkta makar. Bröllop hör till de bästa festerna och nog väcker det ju både känslor och tankar kring det egna äktenskapet. Snart är det tre år sedan vi gifte oss och vid varje bröllopsfest känns det som att jag än en gång skulle vara i behov av att ge de löften jag en gång gav på nytt. Bra påminnelse om vad det är jag gett mig in i.
Sommaren är kort, tyvärr, men då får jag bara njuta av den effektivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar