Vi har haft en riktigt skön sommar. Mindre regnig än de flestas eftersom vi råkade klara oss undan det sämsta vädret. Egentligen var det riktigt bra att det inte blev någon extrem värmebölja i år. Vi gick omkring i shorts så gott som alla dagar ändå.
Det är något oförklarligt skönt med att vara på landet. Dagarna bara går och om vi inte gör något extra så ser dagarna ganska lika ut. Man kommer in i landerutiner som är trygga, bekanta och framför allt stressfria. Att bara vara är något man bara kan göra på landet. Sträckläsa deckare, plocka bär, plaska i stranden, spela pingis på terassen. Utan någon press att behöva uträtta något.
Filip verkade trivas bra. Och på något sätt var det skönare för mig att vara där med honom. Fler händer, sällskap, mer att göra, mer utrymme. Och Filip verkade också uppskatta andra att leka med mellan verserna.
Under sommaren har Bä blivit Filips käraste ägodel. Antagligen för att det var det enda mjukisdjur vi tog med oss. Först nöjde han sig med att ha Bä i sängen men snart skulle han vara med över allt. Så Bä har också pottränat och varit i blåbärsskogen i sommar. Hans päls är således inte vit och fin längre, snarast grådaskig och full av skräp. Det är definitivt Bä som ska börja dagis tillsammans med Filip.
Det är alltid lika vemodigt att åka hem. Visst far vi säkert av och an till landet ännu i höst men det är inte samma sak. Om bara sommaren vore lite längre. Det bästa är ju att det kommer flera somrar. Alldeles snart är vi där igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar