Vissa dagar är ätardagar. Då hänger matvraket vid mjölkbehållarna precis hela dagen och han verkar aldrig bli mätt. Inte sover han heller mer än korta stunder i famnen (tills han rycker till och märker att han visst är hungrig) och eventuellt en timme i vagnen. När vi sedan ska ha honom i säng kan han äta hur mycket som helst från flaskan, precis som om han hade svultit hela dagen. Det känns lagom uppmuntrande. Sådana dagar verkar det mesta också komma ut i andra ändan och blöjroskisen fylls fort. Vissa dagar verkar han plågas av en besvärlig mage och då är han ganska orolig. Sådana dagar vaknar han efter en halvtimme i vagnen och gnäller (eller gallskriker) för att han är hungrig, har ont i magen eller har hett (eller allt eller inget, vem vet?). Sådana dagar är det bra om jag hinner äta mellan verserna och i bästa fall gå på toaletten. Sådana dagar är jag ganska slut efteråt.
Andra dagar är sovardagar. Då tycker jag att han knappt äter alls utan slumrar mest hela tiden. Sådana dagar är rätt sköna för min del för i bästa fall får jag äta både frukost och lunch utan honom i famnen och gå ut på en promenad med ett lugnt och sovande barn. Sådana dagar känner jag mig ganska utvilad och fräsch.
Alla dagar har sina "vad han är söt när han sover" och sina "va, ska du äta IGEN?".
Sämre dagar, det vill säga när vissa omständigheter gör att dagen blir sämre för min del, är jag mest frustrerad på mig själv. Jag kan ju inte vara irriterad på en så oskyldig och oftast så söt en, så min trötthet och irritation känns som något förbjudet. Jag har oftast tålamod. Det räcker 10 timmar på dagen. Det tryter klockan tre på natten när jag har en som nog är hungrig men som slumrar hela tiden eller som inte vill somna om för att han försöker kakka.
Idag har det varit en sovardag, åtminstone sedan 14-tiden. Tur det, det har på grund av vädret varit en innesittardag och typ 14 timmar ensam inomhus med honom skulle eventuellt kunna göra mig galen om inte jag hade fått röra mig mer än från den ena soffändan till den andra. Det här betyder väl att han i morgon äter mer än någonsin och till följd av glupskhet gnäller av magont.
Dagens position. |
Ja, det blir lättare med tiden! I det där skedet vågade jag inte tro på det, men det blir!
SvaraRadera