En månad

Idag fyller Filip en månad. Det råkar vara precis fyra veckor. Det är märkligt hur tidsuppfattningen är så flummig. Å ena sidan är det en väldigt kort tid, å andra sidan känns det som en evighet sedan jag låg med honom intill mig för första gången. Å ena sidan känns det som att vi fortfarande är i startgroparna och försöker lära känna vår pojke, å andra sidan märker vi att vi nästan börjar få rutiner och börjar klara oss bättre och bättre.
De flesta som ser honom säger "oj så han är liten!". Jag tycker han är stor och typ växer i min famn. Mycket händer på en månad.
Visst börjar vi känna honom och vi kan läsa honom allt bättre. Han skriker sällan men när han gör det så betyder det att han är hungrig. Det kan komma plötsligt. Från att vara söt och gosig går han till att bli vrålhungrig och då skriker han tills han får tag i något att suga på. "Vänta" är ännu ett för honom okänt koncept och är han hungrig så ska han ha mat. Bums.
Jag tror inte han skriker för något annat. Eller så har jag misstolkat honom. Han verkar ha magbesvär ibland men då har han ett besvärat ljud för sig tills han får ut problemet endera vägen.
Han gråter tillsvidare inte för att han är trött. Man brukar se på honom att han är det men vi har inte behövt natta honom desto mer utan oftast bara slocknar han. Är han hungrig eller har nåt i magen så somnar han inte. När han sover har han ljud för sig som jag i början vaknade till och störde mig på. Nu är jag van och jag vet när det lönar sig att ligga kvar i sängen och när det är dags att stiga upp.
Han sover bra speciellt på nätterna. Det beror väl på att vi med hjälp av tuttflaskan ser till att han äter sig mätt. På dagarna strävar jag efter att enbart amma och då är han väldigt oberäknelig. Jag vet aldrig om han tänker äta en halv timme eller två timmar och om han tänker sova fem minuter eller tre timmar efteråt. Det gör det lite problematiskt med tanke på rutiner. Men det går bättre än tidigare och jag har slutat stressa över det hela.

Mycket förstår jag mig ännu inte på. Jag vet inte alltid vad det är som håller honom vaken och om
han har ont i magen eller inte. Jag vet inte hur mycket en geggig blöja möjligtvis kan störa honom och jag har ingen aning om vad han kan tänka när han sitter alldeles tyst, klarvaken och bara tittar.
Det jag inte blir klok på är hans beteende när jag ammar honom. Det börjar ofta bra men plötsligt kan han förvandlas till ett litet vilddjur som morrar, söker, greppar tag, släpper, slafsar och sprattlar. Han blir frustrerad och arg och även om han får ett fint grepp så suger han inte utan släpper och är ännu argare. Vad är det fråga om egentligen? Han kan också slumra till och när han märker att jag har flyttat honom bort från bröstet blir han helarg och ska ha det tillbaka.

Han har hunnit med en del under sitt korta liv. Han har badat tre gånger. Den första gången var det inte alls kul, senast var han lugn och fin. Han har kissat ner sig själv och oss ett antal gånger och vi har fått sprutkakka flygande i sovrummet. Han har varit ute en hel del den senaste veckan och rört sig bland folk. Han har charmat alla han har mött (de som har tyckt något annat har inte uttryckt sig) och han charmar oss varje dag.

Han mår bra. Antar vi. Jag har mörka påsar under ögonen så allt är väl i sin ordning. Får se vad den andra månaden för med sig.