Det var den amningen

Jag var beredd att sluta amma efter en veckas kämpande ungefär. En kille som inte fick i sig tillräckligt, som somnade innan han var mätt, som inte fick bra grepp, rintakumin, tissiraivaren och hopplösa försök att pumpa mjölk var orsaken till min frustration då. Men det vände. Filip och jag klarade det och det resulterade i helamning, nappflaskvägran och i att jag blev något av både matstation och levande napp. Bra så.

Efter ett halvt år tänkte jag att jag nog kan fortsätta amma ännu ett tag, parallellt med vanlig mat som Filip vid det laget började smaka på. Så blev han åtta månader och så tio månader och jag var ganska förvånad över att jag fortfarande ammar. Tänkte att han säkert själv väljer att sluta snart. Han fyllde ett och var fortfarande väldigt mån om att jag skulle sätta mig på den vanliga platsen i soffan så att han skulle få sig en slurk. Visst minskade ju både gångerna per dag och mängden han drack, men ändå.

Visst är amning främst näring åt barnet men också så mycket annat. Närhet och tumistid. För mig en stunds andningspaus (förutsatt att amningen fungerar). Väldigt praktiskt, alltid tillgängligt och behöver inte diskas. Och så har Filip faktiskt inte varit sjuk just alls. Kanske har det en positiv effekt på immunförsvaret. Eller så har han bara haft tur. Hur som helst så är jag glad att det började funka till slut. Fördelarna med amning är nog fler än nackdelarna så jag ångrar inte att det gick som det gick.

Nu är det helt slut. Att jag skulle amma i ett och ett halvt år hade jag nog aldrig trott. De senaste månaderna har det nog varit frågan om små slurkar på kvällen och tidig morgon (för att själv få sova lite till) och till slut handlade det snarast om nappavvänjning eftersom jag knappast kom någon mjölk längre. Och så en dag märkte jag bara att det var slut. Filip är okej med det och jag är det också. En tyst överenskommelse helt enkelt.

Emellanåt skämdes jag nästan för att jag ammade så pass länge. Och ändå är det ju inte så himla länge. Det har ju en massa positiva effekter så varför tycka att det är genant? Nu är jag ändå helt nöjd med att ha alldeles vanliga BH:n och inte de där slitna och mjölkfläckiga, även om de är väldigt bekväma. Och Filip verkar nöja sig med alldeles vanlig mat. Som i-i (makaroni) och ba-ba-ba (spenatplättar).

Måste bara säga att dagisstarten gick bättre än jag hade vågat hoppas. Hans första vecka är förbi och det har gått jättebra. Han har knappt varit ledsen när han har blivit lämnad och har varit glad och nöjd, ätit och sovit fint. Otroligt!

Nu går det upp för mig hur stor vår lilla pojke är.