Frukostnjutning

I Helsingin Sanomat framgick att en stor del av finländarna inte äter frukost regelbundet. 67% uppgav sig äta frukost varje morgon medan en stor del bara äter ibland eller endast på veckosluten. 9% låter bli. Somliga har bråttom, en del är inte hungriga när de vaknar. Jag har oftast god aptit när jag vaknar och har inga problem med att äta tidigt på morgonen.

Resultaten är inte så förvånande tycker jag. Det som fick mig att höja på ögonbrynen var tiden folk använder för att äta morgonmål. 10-20 minuter om man alls äter. "Hela" 20 minuter på veckoslutet då man har tid. Somliga klarar sig på en minut men då måste det ju vara något man tar med sig eller en youghurt man sveper i sig i brådskan.
20 minuter räcker inte på långa vägar! Jag (vi) har oftast minst en timme på oss, oftast en och en halv, från det att vi vaknar tills vi måste i väg. Detta ger oss minst 20 minuter vid frukostbordet, om inte 30. Det betyder ju inte att det tar en halvtimme för mig att få  ner mina mackor utan jag läser ju tidningen ännu efter att jag har slutat äta.

Jag vill definitivt sitta i lugn och ro med mitt kaffe, mina smörgåsar och morgontidningen och sakta men säkert komma igång. Jag behöver inget extra. I undersökningen framgick att många önskar lyxigare morgonmål och att många satsar mer på veckoslutet. Jag äter ett par smörgåsar med mycket pålägg och dricker kaffe oberoende vilken veckodag det är. "Lyx" blir det om vi har juice. Det betyder inte så mycket för mig, även om det är kul med annat bröd ibland eller något extra som lyxar till det.
Inte behöver jag en pigg man heller. Undersökningen visade att många ville ha en äkta hälft på bättre humör vid frukostbordet. Jag bryr mig inte. Inte för att min man är på dåligt humör men inte pratar vi särskilt mycket utan båda vaknar i lugn och ro över varsin del av Husis.
Även om vi båda muttrar när väckarklockan ringer för tredje gången och ingen av oss kan påstå att den är pigg så masar vi oss upp ur sängen och äter vår frukost. För oss är det samtidigt en stund tillsammans. Vissa dagar är det nästan den enda stunden.

Det är tiden som avgör. Jag avskyr att skynda och speciellt morgonen är fredad tid för mig. Jag stiger hellre upp en halvtimme tidigare än jag måste för att slippa stressa. Jag behöver varken lyxfrukost, en glad och pratsam man eller något annat, jag behöver bara tid.