Deprimerande. Eller?

Att flytta ger en ypperlig chans att gå igenom klädskåpet. Denna gång var det snarare deprimerande än en känsla av förnyelse.
Jag fick rata fyra par byxor för att de fastade halvvägs upp.
Jag fick ge bort största delen av mina finaste festkläder för att de satt som korvskinn och för att jag tydligen har skaffat mig ryggmuskler sedan sist.
Att jag väger mer än för två år sedan är uppenbart. Och bra. Jag hade bara inte förstått att det skulle betyda fem centimeter i ryggen och lår lika stora som min f.d. rumpa.
Att prova kläderna gav mig insikt i hur nästan obefintlig jag har varit.

Det kändes sorgligt att göra mig av med alla mina finkläder. Extrasorgligt att vara tvungen att ge upp den klänning jag har kännt mig allra vackrast i.

Kläderna ges till bättre behövande. Någon kommer att få en helt sjuktsnygg garderob!