Julgubben var snäll i år. Jag fick så otroligt fina julklappar att jag har svårt att tro att jag verkligen förtjänar så mycket fint. Jag fick den pryl jag verkligen hade önskat mig och även om det hade varit det enda så hade jag varit lika glad ändå. Blev överöst av sådant som jag inte ens vågat hoppas på att få. Wow, vilket julkappssaldo! Det var nästan så att jag kunde utmana min fyraåriga kusin i tävlingen om vem som fick flest paket. Tur att han vann.
Jag har verkligen njutit av adventstiden, av allt julstök, julklappsshoppingen, pysslet och hemlighetsmakeriet som hör julen till, och ännu igår på julafton njöt jag av att få ha släkten omkring mig och fira jul tillsammans.
Idag har jag självklart glatts åt mina klappar, men nu börjar jag nästan skämmas för min lycka. Jag har ju allt, både familj och saker, och jag lever i min lilla trygga bubbla och har det varmt och skönt. Nästan så att jag inte vågar vara glad då jag vet att många inte alls har det lika bra. Alla har inte firat med sina nära och kära, alla har inte kunnat njuta av julstämning och frid, alla har inte fått oförskämt fina julklappar och alla är inte friska. Alla är inte glada och alla tycker inte att julen är en mysig högtid alls.
Jag som redan hann tänka att det här är den bästa julen på länge för mig. För första gången på flera julaftnar har jag varit fri från ångest. "Är du frisk nu?" frågade Jan. Jag tror det. Den här julen skäms jag ju nästan för att jag har det så bra.
Och för att ge exempel på resultatet av denna kommersiella så kan jag berätta att jag skriver det här inlägget på min sprillans nya iPad.
God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar