Matskräck

Varje dag, oberoende vilken tidning jag bläddrar i eller vilken TV-kanal jag har påslagen, stöter jag på ett ämne som på något sätt handlar om mat. Hälsosam mat, ohälsosam mat, etisk mat, dieter, tillsatsämnen, mat som kan döda och mat som gör dig smal.
Visst har mat och hälsa alltid varit i mångas intresse och det hör åtminstone i mina bekantskapskretsar till favoritsamtalsämnena, men det börjar bli rentav hysteriskt. Mat och ätande har blivit en prestation, ångestfylld och rentav farligt, i stället för något socialt, trevligt och framförallt närande. Och det rubbar åtminstone mina cirklar.

Är man inte rädd för fett är man rädd för potatis, någon blir tjock av en extra bulle, en annan dör av E-ämnen. Är det inte ekologiskt kan man inte äta det och är det inte inhemska växthustomater så går jorden under ännu fortare. Det skall vara cupcakes och Pokémonkaka, mörkrostat kaffe annars rynkar vi på näsan, varorna skall vara ekologiska från Anton&Anton, mörk choklad är hälsosamt, fullkorn och rågbröd för finländare som vi och Activia auttaa. En äter bacon och ägg till frukost och en annan lever till hundra på raw food slow food no food... En räknar kalorier, en annan räknar proteingram. Småätande gör en fet, mögelost förkortar livslängden och smör kan man äta utan att höja risken för blodpropp men salt däremot skall man sky som elden. Kaffe räddar dig en dag från Alzheimer och en annan dag förgiftas du av det. Egentligen finns det gift i allt som du inte själv har plockat i skogen. Saarioinens lådor är som hemlagade och hemlagat för hela familjen skall det vara, annars är man en dålig mamma. Vi lider D-vitaminbrist och för mycket vitaminpiller är farligt.

All den konfliktfyllda information vi blir överösta av av media ger knappast någon matro.
Mat är ett hot och inte ett privilegium.
Tid går åt till att fundera på vad man borde eller inte borde äta, vare sig det handlar om hälsoskäl, etiska aspekter eller bara matsnobberi på delikatessen. Oberoende skall det se bra ut, du skall ha ett rent samvete och leva sunt och länge.

Tänk att mat skall vara ett så stort problem. Man behöver inte ens ha en ätstörning för att det skall vara det. Jag har hört att det någongång i tiden bara fanns ett problem när det gällde mat: hur få tillräckligt? Nu är det inte ett problem för de flesta finländare, nu är det bara att välja och vraka och det verkar vara för lätt att glömma att vara tacksam över att det alls finns något att äta.

Kanske det kunde vara det nya och enda kostrådet. Var tacksam. Oberoende om det är inhemskt, ekologiskt, hälsosamt eller ljusrostad Kultakatriina. Det tar knappast död på dig. Snarare tvärtom.