Fem månader

Igår fyllde Filip fem månader. Han blir allt mer lik en liten pojke, någon bebis är han inte längre. Det väcker motstridiga känslor. Å ena sidan är det roligt att se hur han utvecklas och jag väntar hela tiden på nya utvecklingsskeden, å andra sidan skulle jag ju vilja att han skulle vara en liten, trekilos sötis för alltid. Han vänder sig nu obehindrat från rygg till mage och han blir allt duktigare på att ta sig framåt. Vi har varit hemma några dagar och här har han fått syn på både dvd-spelaren och vinställningen dit han lyckligtvis inte ännu når. Vi får göra lite ändringar i höst. Han är observant och nyfiken och har börjat producera en hel del ljud. Han har hittat sina fötter och lyckas smaka på sina tår. Hans viktkurva har planat av lite grann. Tur det, han kan ju inte öka med ett kilo i månaden hur länge som helst. Tyckte också han såg slankare ut.

Korgen han har sovit i här hemma börjar vara för liten. Han har inget svängrum så som han bökar och han vaknar när han sitter fast. Vi får gräva fram en pinnsäng när vi kommer hem nästa gång. Vi funderar också om det är dags för honom att flytta ut ur vårt sovrum, vilket betyder projekt ommöblering i arbetsrummet. Min lilla bebis är plötsligt så stor.

De två senaste veckorna har varit ganska jobbiga. Filip har vaknat minst två gånger under natten, ibland fyra (stackars oss då vi har blivit vana att få sova minst sju timmar i ett) och på dagarna har han mest bara ätit. Det är säkert en övergående fas, liksom allt annat, men plötsligt känner jag mig lika zombielik som för fyra månader sedan.

Filip har fått smaka på potatis, morot och banan. Potatisen var ingen hit, den fastnade i gommen och gav upphov till kräkreflexer och grimaser. Moroten gick bättre och banan gillade han mycket. Sakta men säkert ska det väl bli till något.

Inte helt övertygad.

Skönt att vara hemma en sväng för att nu fortsätta landevistelsen. Det har sina sidor. På landet finns det flera famnar och avlastningsmöjligheter och det är lättare att hitta på saker att göra. Hemma finns dock de trygga rutinerna och mer praktiska blöjbytesstationer. Men hemma går jag ensam och då blir både jag och Filip mer passiva. Hur som helst blir det skönt med landet igen, speciellt då vi är där alla tre.

Hoppas på mindre finskt sommarväder framöver.

En av de få varma dagarna. Hoppas på fler.