De flesta bussar är rätt så bekväma så jag har sällan något att klaga på i det avseendet. Idag hade jag dock oturen att råka stiga på en bussmodell vars formgivare helt tydligt inte har tänkt igenom designen helt och hållet.
Jag är knappast den enda som föredrar att sitta och titta framåt i bussen och som gärna undviker de platser där man får sitta med ryggen åt färdriktningen. Så varför medvetet svänga fler stolar i bussen åt fel håll än de fyra som finns i de flesta bussar? Ju fler felsvängda stolar, desto större sannolikhet är det för åksjuka passagerare. Jag hade så klart oturen att välja mellan att stå eller åka baklänges och valde såklart att sätta mig ner. Kanelbullen i magen började småningom göra sig påmind och som tur kunde jag byta plats efter halva åkturen.
Det visade sig att inte heller den platsen var särskilt bekväm. Den var visst avsedd för personer men en längd på minst 170 cm.
Halva bussresan åkte jag alltså baklänges, resten av resan åkte jag åksjuk dinglandes med benen.
