Kakka i pottan!

- Hej det kom kiss!
- Oho, bravo Filip!

- OJOJOJ nu kommer det kakka!
- Va wow! Jag kommer genast!

Ryktet sprider sig. Till slut står alla närvarande samlade kring pottan och beundrar bajskorven som flyter omkring.

Filip måste tycka att vi är knäppa.

Landeliv

Vi har haft sommarlov en dryg vecka nu och vi är redan ganska hemmastadda på landet. Filip tog miljöombytet bra och det är intressant att märka hur snabbt han orienterar sig och lär sig att hitta på nya ställen. Trots att tomten är stort och husen nya för honom så vet han nog var Momi bor (eller Mjmjmjm), var bastun är, var lekstugan finns och var man kan hitta smultron.
Sommar är nog det bästa han kan tänka sig. Varm och skönt, kräver inget annat än lippis och Crocs och man kan vara ute hela dagen om man så önskar. Energi har han så att det räcker och så sover han gott om nätterna också.

Han har lärt sig och erfarit mycket nytt under de senaste dagarna. Så här fin var han på midsommarafton.

Han har bekantat sig med smultron och blåbär. Tittoo. Smultron. Bäbä. Blåbär. Helst äter han dem direkt från riset eller ur handen på vem som helst som plockat åt honom. Mammamamm. Nam nam.

Han har börjat leka mer. I lekstugan finns en spis, kastruller och kärl och en docka att förse med mat. Han tar också modell av andra och låtsas laga leksaksbilar med skruvmejsel, vattnar blommor med sin lilla sprutkanna eller hjälper till med terassbygge.

Han älskar att plaska på stranden. Han är modig och vågar gå ganska långt ut trots att det är ganska kallt.

Han badar gärna bastu. Och tvättar sig i balja med skopa som man gör här. Löyly skulle han också kasta hela tiden om han bara fick.
Han har bekantat sig med pottan. Hittills bara en gång om dagen och ännu har vi inte fått något resultat i pottan. Dessvärre bredvid.
Och han har smakat på sommarmat. Nypotatis, rökt fisk, jordgubbar. Och glass också...

Här trivs vi ett tag till.

Pojkfrisyr

Tänk att några centimeter kan göra så mycket! Filips guldlockar blev en aning kortare idag då gudmor tog till saxen och nu är han en helt annan pojke! Eller åtminstone en äldre pojke.

Före.

Efter.

Hans långa ljusa lugg hade hunnit bli något av ett varumärke. Jag saknar det lite. Men jag vet att jag kommer att vänja mig. Dessutom har hår den fantastiska egenskapen att det växer ut igen.

Dagistanterna på besök

Idag hälsade dagistanterna på. Fast tanter var de ju inte. Det var i alla fall trevligt att de kom på hembesök, det tycks vara kutym nuförtiden. De var väldigt trevliga och varma och jag fick ett positivt intryck av daghemmet. Det lättade lite på mina skuldkänslor och min oro. Filip inleder mjuklandningen i slutet av augusti och före det hinner jag börja jobba. På halvtid, lyckligtvis. Vi behöver säkert båda en mjuk start.
Filip fick tillbringa ett par dagar med två lite större småkillar under helgen och han verkar nog trivas med andra barn. Han är också väldigt mycket modigare nu än vad han har varit och blir ganska snabbt nyfiken och social trots en viss försiktighet i början. Så det bådar gott för dagisstarten.  Om han ännu skulle utveckla lite verbala förmågor under sommaren så skulle det kännas ännu bättre.

Klar för dagis.

En nästan förlorad lippis

- Ska vi gå ut?
- PIIPII PIIPII, utbrister Filip och klappar sig på huvudet. Lippis. Den ska vara på när vi går ut.
Han tycks gilla den kepsen. Idag var det nära att han inte längre hade någon piipii.

Filip blev tydligen rastlös under vagnlänken i morse och för att fördriva tiden började han ta av sig det han kunde. När jag kollade vad han höll på med så hade han lyckats peta upp tarran på lenkkaren (ursäkta finlandssvenskan) och gjorde tappra försök att få av sig skon.
- Aj, aj.
Sprang vidare och när jag tittade till honom nästa gång var både solglasögon och lippis försvunna. Neeej! Hur kunde jag missa att någonting har flugit ur vagnen? Jag hade bara knappa två kilometer hem och hade ingen lust att börja söka. Solglasögonen fick jag syn på lite högre upp i backen så jag vände om för att hämta dem. De låg mitt på en skyddsväg och före jag hann fram körde en lastbil över den. Lyckligtvis missade hjulen brillorna och de klarade sig mirakulöst nog oskadda.
Tänkte att lippisen säkert är i närheten. Nix. Jag sprang tillbaka en kilometer ungefär utan att hitta den så jag fick ge upp. Filip hade redan förlängt min länk med ett par kilometer och jag grälade på honom medan vi sprang hem.

Det störde mig att den var borta. Det är ingen speciell lippis med ändå rätt så fin. Så på eftermiddagen tog vi en cykeltur för att söka en gång till. Och vi hittade den. Någon hade vänligt nog hängt upp den i ett träd. Filip blev glad. Och jag var nöjd.

Lippisen.

Han är en handfull just nu (ursäkta svengelskan). Han klättrar på allt och är kvick som bara den. Man kan inte lita på att han stannar om man ropar så man får helt enkelt vara på alerten. Han är duktig på att klättra. Men jag gillar inte att han ställer sig upp på kossan med hjul. Han vet att jag inte gillar det. Så han gör det i smyg och skiner upp och klappar in händerna när jag får syn på honom. Han klättrar upp i soffan själv nu. Så man kan inte lämna honom alltför länge och tro att han hålls på golvet. Igår kom han ner därifrån med huvudet före, tur att soffan är ganska låg och att han landade på mattan. Han ska stå på gungbrädan. Och han vill sitta på en vanlig stol för att kunna ställa sig upp på den. Och så ska han rutscha i stora rutschbacken också. Den lilla är för mesar.

Han må vara försiktig och lite blyg. Men när han är i farten så är han det på riktigt.

Vilken helg!

Helgdag och ledig fredag gav oss ett fyradagarsveckoslut och att det råkade vara sommarvärme och solsken var ett sammanträffande som vi har njutit av och utnyttjat till fullo. Vi har hunnit med trädgårdsarbete, grillsäsongstart, picknick, cykelutfärder och en hel del lek på gården och även om det bara är början av maj så tror jag mig ha blivit lite solbränd på köpet.
Filip stortrivs ute och skulle helst inte alls komma in. Eller så är det bara en del av hans nej-fas. Det är ändå roligt att märka att han gärna är utomhus. Den dagen kommer väl när man får tvinga honom upp ur soffan och ut i friska luften. Han kommer att gilla sommar på landet med ännu mer utrymme att springa omkring på. Vi får se upp lite grann ändå. Han far iväg som ett skott och har man inte koll på honom så hinner han sticka iväg på mer eller mindre farliga upptäcktsfärder.

Årets första utelunch på bakgården.

Morsdagen till ära har Filip plockat blommor. I samma veva lärde han sig ett nytt ord. Det låter dock som wuwwa, men helt klart är det blomma han menar. Idag blev det cykeltur och picknick och ponnyskådning.

Hållas på picknickfilten var inte så lätt...

Vi får se hur länge våren tänker erbjuda sommarvärme. Undrar hur vi ska klara oss när det blir kallt och regnigt, vi som har hunnit bli bortskämda.

Tio år

För tio år sedan var jag på dejt. Med en ganska spinkig kille som trodde att han var stark och som hade en faslig frisyr. Måste ha varit lite blind.
Den dejten slutade av allt att döma ganska bra. Efter tio år är han fortfarande densamme men han har mognat en aning, blivit lite starkare och hunnit fixat håret.