Lista

Jag bloggsurfade i brist på bättre sysselsättning och kom över denna lista. Jag tycker den hör till de bättre av listor så jag svarade på frågorna och utmanar nu er att göra detsamma. Kopiera frågorna (och svaren om du håller med mig till hundra procent) och svara på din egen blogg. Så lär vi känna varandra ännu lite bättre.

1. Om du skulle vara ett djur för en dag, vilket djur skulle du vara och hur skulle du spendera din dag?

En ko. Då skulle jag klara av att i allsköns ro stå och mumsa gräs, inte göra mig bekymmer över någonting alls och inte ens låta mig störas av flugorna som surrar omkring mig. Bara vara.

Min rastlösa själ skulle välja hund: 

Jag skulle vimsa omkring i lägenheten hela dagen och bara vänta på att matte eller husse hämtar kopplet och skutta av glädje varje gång jag fick gå ut.

2. Om du fick vara världsbäst i en sport, vilken sport? Och varför?

Nå maraton såklart. Eller kanske 100 meter. Att kunna titulera sig världens snabbaste skulle vara coolt! 

3. Vad är det absolut mest osexiga egenskapen du kan tänka dig hos en annan individ?

Självömkan. Jag är nog rätt så osexig ibland.

4. Om du bara fick bära en färg för resten av ditt liv (kläder, accessoarer m.m), vilken färg hade du valt?

Blått kanske.

5. Föreställ dig ett parallellt universum och att du möter dig själv för 10 år sedan, vad hade du sagt till dig själv?

För 10 år sedan skulle jag möta en 15-årig rätt så osjälvsäker Freja. Sista året i högstadiet och jag hörde definitivt till de snälla och mer tystlåtna eleverna. Jag skulle väl ha sagt åt mig att det är okej, det kommer att gå bra. Man behöver inte vara lika dum som alla andra.

Jag spelade också aktivt fotboll och var (tro det eller ej) målvakt på junior-FM-nivå. Jag tror inte jag skulle behöva säga så mycket åt den Frejan. Kanske bara att "du är bättre än du tror".

6. Vilket är ditt absoluta drömyrke, om du får hitta på vad som helst du kan försörja dig på?

Oj, det är svårt att välja ett. Jag har alltid drömt om att bli författare, men att göra det på heltid vet jag inte om jag skulle gilla. Om jag fick göra två saker- driva café och skriva, då skulle jag vara glad.

7. Hitta på ditt eget superhjälte alter-ego, vad hade du hetat, vilken hade varit din superhjälte kraft och vilka crimes hade du bekämpat?!

Igår tänkte jag mycket på ensamhet och hur illa till mods jag känner mig när jag tänker på dem som i min bekantskapskrets verkligen är jätteensamma. Så om jag kunde, skulle jag definitivt ha förmågan att finnas till för alla, ha energi att besöka mina vänner och släktingar tillräckligt ofta och dessutom vara en person som dessa gärna umgicks med. Jag skulle heta... "ring om du behöver mig" (i brist på bättre fantasi)... och jag skulle bekämpa ensamhet mitt bland en hel massa människor.

8. Fattar du beslut baserat på logik och objektivitet eller grundade på personlig värdeskala?

Jag är rätt så rationell och logisk när det kommer till beslut. Mina känslor påverkar mig nog också och undantagen jag gör är oftast känslomässigt styrda.

9. Välj 3 olika sorters sötsaker/snacks som skulle vara de enda 3 du fick äta för resten av ditt liv. Vad hade det varit?

Glass av bästa kvalitét, choklad (också den bästa sorten såklart) och lakrits. 

10. Vilka 3 egenskaper tror du att din innersta krets skulle beskriva dig med om de fick frågan?

Lugn, organiserad, empatisk.

Hanna, Sofie och Johi! Er tur att svara!

Tar tillbaka

Eller okej, inte helt och hållet. Men genast när jag hade skrivit det senaste inlägget ångrade jag mig lite. Bara för att jag blev mindre glad.
Kanske ska man inte uppmärksamma det positiva? Då kanske man förstör det.

Helt bra

Hur jag mår?
Helt bra.

Egentligen bättre än på... länge. Det har varit helt bra en längre tid nu, men speciellt hösten har varit så där extraheltbra. Och hur märks det?
Jag har varit glad. Jag har haft lätt för att skratta.
Det är länge sedan jag har gråtit utan orsak. Jag har gråtit av smärta, besvikelse och oro, men jag har inte bara gråtit utan orsak. Jag har inte vaknat och bara varit ledsen.
Det är ett tecken på att det mesta är okej.

Självklart

Jag tar det som en självklarhet att Husis kommer inploppande i postluckan varje morgon. Ibland går det inte så och då blir jag lite sur. Idag fick jag gårdagens tidning. Då blev jag mest förvånad.

Alltför ofta tar jag det som en självklarhet att vi är två personer som dricker kaffe på morgonen. Idag fick jag hejda mig när jag mätte upp kaffet. Idag var det bara en vid frukostbordet. Det är inte alls självklart. Inte alls självklart att jag har någon som snarkar vid min sida, som jag måste dela tidningen med, som håller mig sällskap på kvällen och som får mig att känna mig mindre ensam.
Det är först när jag saknar något som jag är van vid som jag förstår att saker och ting inte är självklara. Och när jag är gräsänka inser jag hur otroligt mycket jag gillar att ha en icke-självklarhet att sakna. Och vänta på.

Jag är väldigt otacksam. Speciellt när det finns något i mitt liv som jag tycker att jag saknar, något som andra får men inte jag men som jag önskar över allt annat. Då glömmer jag det jag har. Glömmer att vara tacksam. För trots allt så har jag redan mer än många. Jag har ett jobb att inte alltid ha lust att gå till. Jag har en man jag ibland måste gnälla på. Jag har ett hem jag gärna skulle flytta från. Nog är det märkligt att jag bara lägger märke till det jag inte har.
Måste bli bättre på att se det jag har och inte det jag inte har. Sedan kan jag bara hoppas på att få det där jag saknar. Som en bonus.

Självförakt

När man önskar något
mer än allting annat
ser man inte
det man redan har.

Ser det som mig fattas
som alla andra har
gläds jag inte
varför inte jag?

Värst är avundsjukan
som jag inte vill ha
gör mig illa
dålig människa.

Borde kunna glädjas
för andras skull och se
vad jag nog har
vara glad för det.

Kras

Jag har drömt om en hel massa saker. På mer eller mindre allvar.
Som att bli författare. Eller journalist och få vara där det händer. Eller globetrotter. Eller öppna ett eget litet café.
Det är drömmar som får finnas men som jag inte gör något extra för att förverkliga.

Jag hade en dröm om att springa maraton. Den gick i uppfyllelse. Sedan hade jag drömmen om att verkligen börja träna löpning och kanske kanske bli lite bättre. Det började bra. Sedan gick den drömmen i kras.

Löpningen är bara för mig. Jag vet att jag inte är mindre betydelsefull för andra om jag inte springer, men det tar inte bort det faktum att jag verkligen vill göra det. För min egen skull. För att jag njuter av det. För att det är något jag identifierar mig med och som jag faktiskt tycker att jag är lite bra på.
Jag kämpade länge med en press på att vara andra till lags. Jag kunde inte vara självisk och göra saker som inte är till nytta. Som jag gör bara för att njuta. Sedan hittade jag löpningen. Som jag sysslar med bara av själviskhet. Ingen vinner på det. Bara jag.

Så kan jag inte ens göra det enda lilla jag tycker så mycket om.

Då blir jag alldeles tom.

Sommarmoll

Tänk att sommaren kan vara så ångestfylld.
I fem veckor är jag fri. Jag kan göra vad jag vill, bara låta dagarna gå och njuta av värmen, solen och lata sovmorgnar. Tänk att jag ändå inte får ro.
Jag räknar dagarna tills semesterns slut. Jag drömmer om arbetsrelaterade saker. Jag får en våg av kallsvett och önskar att sommaren skulle vara för evigt.
Jag vill kunna njuta av god mat och en massa glass. Av det blir jag orolig. Jag vill kunna ligga och bara slappa. Av det blir jag orolig. Jag vill kunna glömma vardagen. Då tänker jag på den. En vardag jag inte vill tillbaka till.

Inte ens blåbär i frysen kan ändra på sommarens förgänglighet.